Kom fram, Steve!
I senaste SRM kan man läsa en underhållande intervju med Steve Lukather som har mycket intressant att säga om musikbranschen i allmänhet och jobbiga sångare i synnerhet.
Sjunger på nya soloalbumet gör han helt själv och hans lätt igenkännliga lite nasala stämma är inte alls problemet här. Snarare musiken som inte känns up to date. Hallå, Steve! Kom fram från andra sidan 1990! De Totopräglade Don´t say it´s over respektive You´ll remember är verkliga pärlor med ok refränger men bara i jämförelse med svåruthärdliga spår som studsigt funkiga Flash in the pan och halvjazziga instrumentala avslutningen Tumescent.
Lira gitarr kan han ännu, och får på solokvist visa mer av den varan, men till vilken tröst för lyssnaren när annat väsentligt inte förmår beröra, snarart irritera då, i så fall.
Mats Johansson