Guld som vaskat från 60-talet
- Sharon Jones & The Dap-Kings ”I learned the hard way” (Daptone/Border)
Har du misstagit dig någon gång? Varit helt övertygad om en sak men plötsligt stått där med skägget i brevlådan? Jag kommer ihåg när min kompis spelade Sharon Jones & The Dap-Kings ”100 days, 100 nights” för mig. Jag blev helt paff och lite putt på mig själv för att jag hade missat detta ”guldband från 60-talet”. När jag sa det skrattade kompisen och sa; ”nja, 60-tal? Den är släppt i år (2007)”. Genom sound, konvolut, kläder, spelsätt, ja rubbet hade de lurat brallorna av mig. Men vad gjorde det? Det var ju hur bra som helst.
Nu har deras senaste platta ”I learned the hard way” landat och, JA, det är fortfarande samma underbara stuk. Men räcker det?
Det finns två faktorer som är bärande; låtarna och hennes röst. Utan dessa två komponenter hjälper det inte hur mycket 60-tal som konvolut, sound och kläder andas. Stommen måste finnas där.
Och det gör den.
Med råge.
Detta är deras bästa platta, säger jag.
Lyssna på ”Better Things, ”Without a Heart” och ”The Game Gets Old”. Lyssna på texten i ”Window Shopping” och du kommer förstå att det här bandet vet att de har en grym sångerska full av attityd och riktigt starka låtar. Att de sedan är så smarta att de vågar köra konceptet fullt ut är bara underbart för oss entusiaster. Och så kan de ju spela med, det underlättar ju en smula …
Betyget är 4,5 utan darr på manschetten.
Hasse Carlsson
