AOR-hårdrock med gitarren i fokus
- Giant ”Promise Land” (Frontiers/Bonnier Amigo)
Snacka om att få valuta för pengarna, för den som köper ”Promise Land” förväntar sig förstås AOR-hårdrock med gitarren i fokus och det är precis vad som erbjuds här. Ja, just det: till skillnad från dom flesta AOR-artister så är gitarrerna mer framträdande än keyboards när det handlar om Giant (normalt brukar det vara 50/50).
Bandets fjärde (comeback-)skiva inleds starkt med Believer (Redux) som med sköna keyboardslingor, snygg körsång och ett läckert gitarrsolo ser till att lyssnaren är fast. Det fortsätter bra med titellåten Promise Land vars styrka är den övertygande sången i verserna. Skivans bästa refräng återfinns i fartfyllda Never Surrender. Och balladen Our Love är en typisk Giant-ballad av bästa klass. Men det är i femte låten Prisoner Of Love som det bränner till och det ordentligt med svängigt 70-talsgung. Klart bästa låten!
Individuellt så handlar det om gedigna insatser skivan igenom. Mest reagerar jag dock över nya utmärkta sångaren Terry Brock (Seventh Key, Strangeways) och alla läckra gitarrrsolon signerade John Roth (Winger).
Dann Huff är inte längre med i bandet på grund av andra åtaganden, men han har ändå funnits till hands vid skivinspelningen och det är säkert en av anledningarna till att det låter så bra. Betyget är nära en sänkning till 3,5 eftersom skivan hade vunnit på att kortas med ett par låtar. Men det handlar trots allt i huvudsak om AOR-hårdrock i toppskiktet och jag är säker på att fansen kommer att älska det. Om bara Giant vågar utforska de svängiga tongångarna i Prisoner Of Love mer på nästa skiva så kan det bli riktigt roligt…
Magnus Bergström
