Ingen fullträff men ett lovande retroförsök
- Bon Jovi ”The Circle” (Universal)
Först måste jag ifrågasätta två saker:
Hur kan ”We Weren’t Born To Follow” ha blivit bandets största hit under bandets 25-åriga karriär? Varför är så många recensenter – enligt undertecknad – överdrivet positiva till ”The Circle”?
Svaret på fråga ett är med största sannolikhet att den moderna människan tycker om att hjärntvättas med samma låtar om och om igen i de kommersiella kanalerna. Svaret på fråga två är med största sannolikhet att många recensenter har goda minnen från bandets glansdagar och när de nu bjuds på några låtar som visar att det fortfarande finns hopp så innebär det med automatik en positiv inställning av nostalgiska skäl.
På ”The Circle” finns tre mycket bra låtar och då syftar jag på den inledande ”W-trippeln” med ”We Weren’t Born To Follow”, ”When We Were Beautiful” och ”Work For The Working Man” (skivans bästa låt).
I övrigt handlar det i huvudsak om försök att samtidigt tilltala radiolyssnaren och den gamla fanskaran, och oftast hamnar bandet mitt emellan vilket i mina öron inte är ett bra resultat.
När bandet låter som Def Leppard och/eller Bruce Springsteen (det blir allt mer uppenbart att Jon Bon Jovi är Bruce Spingsteens största fan) pekar mina mungipor neråt. Men de gånger när bandet till viss del låter som de gjorde i mitten och slutet av 80-talet så pekar mungiporna uppåt. Och det ska sägas att det är bra gjort att göra ett så här bra försök att vara retro efter över 20 år i branschen och mer än 100 miljoner sålda album.
Betyget 2,5 får skivan för de ”W-trippeln” (se ovan) och för att de visar att det finns hopp. Så jag säger; ge skivan chansen men skruva inte upp förväntningarna utan ta den för vad det är – ett försök att återskapa en magisk period som aldrig kommer tillbaka. Personligen tror jag att nästa skiva kan bli riktigt bra, förutsatt att bandet stänger av radions mainstreamkanaler och gräver djupare i 80-talets skattkista.
Förresten; törs man hoppas på Bon Jovi live på Sweden Rock 2010? I så fall skulle jag vilja stå längst fram vid kravallstaketet, ingen tvekan om det.
Magnus Bergström
