Brad är helylle rakt igenom
- Brad Colerick ”When I’m gone” (Back 9/Hemifrån/Border)
Han får till det riktigt ordentligt med inledningsspåret ”Nashville” som är en given radiohit; det handlar om countryrock när den har sina bästa dagar. ”Crazy for Hollywood” är ren och skär country som den gjordes på Hank Williams tid. Det känns som den är inspelad 1940 eller tidigt 50-tal. Det enda som saknas är knastret från en repig vinyl. Och i ”Leave it all behind” flörtar han med Chris Rea eller Marc Cohn. Annars är det lätt att höra hans country-influenser som Rodney Crowell och Guy Clark. Hans röst låter skolad – men man vill det ska va skavanker, ett hårt leverne. Men Brad är helylle rakt igenom. Det finns inget outlaw här inte – det blir lite för snällt över det hela. Från renodlat country till västkustpop. Fin och amerikansk polerad och radiovänlig musik. Ja, det blir nästan för mycket av det goda här.
Betyget höjs upp av den pigga och alerta mandolinen som finns med på flertalet av låtarna. Jag vill ha mer attityd och en mer ärrad person som gör dessa låtar. Det blir så där Lasse Tenander-slätt bara. Men det är väl bara att inse att det är få som gör riktig country numera. Det är som när jag ser den årliga countrygalan som nästintill liknar dansbandkampen. Man har i USA gjort dansband av nästan all country idag. Allt blir så där Jill Jonsson-påklistrat. Jag hävdar att inget utav det där har med Country att göra, för tyvärr blir det sällan bra då. Brad Colerick är tenderar att hamna i detta träsk men bara nästan. En svag trea.
Mattias Ransfeldt
