Stabilt, värmande och vackert
- Kings Of Convenience ”Declaration Of Dependence” (Source/EMI)
Att inte tänka på två gamla veteraner som Simon & Garfunkel är i stort omöjligt när man hör Kings Of Convenience. Detta faktum är inget negativt betyg för det är många år sedan S & G:s storhetstid och att jämföras med dessa titaner i genren skall vara en ära. Det är också med den äran som KOC för vidare detta lågmälda arv av gitarrplock och stämsång många gånger i bossanovans kölvatten.
Musik som dina föräldrar också gillar har man marknadsfört sig som och det kan nog mycket väl stämma, detta är väl musik som är svår att tycka illa om kan man tänka, för den upprör inte och sticker inte ut hakan särskilt långt. Det är en sorts ”sitta invirad i filt, dricka varmt te då höstmörkret faller på musik”. Inget ont i detta inte, då grabbarna nästan alltid hittar fina melodier att bygga upp sina stämmor kring.
Det är nu fem år sedan förra albumet kom ut och en del vatten har flutit under broarna sedan dess, men man känner allt igen sig under KOC filten. Denna platta håller mig alert fram till spår 8 då jag tappar intresset något, då det hela känns som det upprepar sig en aning med inte riktigt lika klockrena melodier som den första halvan av plattan. Bland de första sju spåren varierar det från dag till dag vilken låt som är min favorit, det är hög klass på dessa.
Det är stabilt, det är värmande och vackert men kanske aningen för långt för de riktigt höga poängen. Jag konstaterar när jag nu åter igen intar en pose av bekvämlighet under filten med mitt te, att jag faktiskt tror att farsan skulle gilla detta också.
Tomas Ingemarsson
