Dylanblues och Texmex
- Bob Dylan ”Together through life” (Columbia/Sony)
I rena studioalbum räknat är vårens släpp Together Through Life det 33:e i ordningen i en imponerande jämn livsgärning. 68-årige Bob Dylan har musikaliskt bara haft en svacka, som visserligen höll i sig större delen av 1980-talet. Mellan släppet av Infidels -83 och fram till Oh Mercy -89, som är ett av de verkliga mästerverken, är åtminstone undertecknad beredd att glömma det mesta. Under 90- och 00-talet har det varit i stort sett nöjsamt att ta del av vad mannen har åstadkommit med verkliga toppar som exempelvis Time Out Of My Mind.
Årets skiva är en ganska modest och tillbakalutad historia som lär ha kommit till sådär på en höft hösten 2008 när Dylan var i studion för att spela in några låtar till en film. Skott från höften kan räcka långt om det kommer från Bob Dylan. Det vet vi sen förr. Denna gång blir det ”bara” ganska bra. Influenserna från Mexiko är något av det centrala musikaliska temat på Together Through Life. David Hidalgo från Los Lobos står för det mesta därvidlag. Hans dragspel gör sig påmint genomgående, färgstarkt och ljuvt. Redan i första spåret Beyond Here Lies Nothin´ räddar det en i övrigt rätt ordinärt släpig dylanblues. Tyvärr får det rycka in flera gånger till med samma medicin. My Wife´s Hometown, Jolene, Shake Shake Mama och It´s All Good är alla exempel på sådant vi hört för många gånger: antingen trött blues eller lagom trist gungboogie. Desto roligare är plattans övriga material. Lugna Life Is Hard uppvisar en Dylan i högform. Rösten är i centrum och det är en av hans bästa sånginsatser någonsin, uppbackad av vackert mandolinspel. Forgetful Heart är även den mycket bra, med nerviga fraseringar. This Dream Of You är den som klingar mest av Mexico. Finstämd med fiol och dragspel.
Mats Johansson
