nyaskivor.se

Andra Generationen ”Hippare Hoppare” (Metronome/Warner)

Kärnan i Andra Generationen har vid det här laget musicerat ihop i dryga två decennier.
Att de nu släpper blott tredje studioplattan kan ju tyckas lite futtigt, men anledningen till det stavas i vart fall inte e-n-e-r-g-i-b-r-i-s-t.

Undertecknad är tämligen förtjust i bandets alldeles egen variant av fartfylld multikulturell etno med basen i makedonsk folkmusik, men med färgstarka inslag från ett antal varierande håll och vardagsnära texter, främst på svenska.

Nya skivan Hippare Hoppare innehåller förstås melodifestivalbidraget med samma namn och Dogge Doggelito som gäst. För övrigt finns här pärlor som Muzika och Göteborg. Sammantaget är HH en föredömligt jämn historia. Kanske saknar jag ibland de lite klistrigare refrängerna som i forna, mästerliga VM-låten Heja Sverige! från 2006.

Mats Johansson

Efterklang ”Magic Chairs” (Rumraket/Playground)

Magic Chairs är danska experimentella rock-/popgruppen Efterklangs tredje fullängdsalbum. Gruppen har sedan starten år 2000 blivit alltmer omtalade internationellt och ligger nuförtiden på det brittiska skivbolaget The Leaf Label. Efterklangs debutalbum Tripper (2004) är för övrigt The Leaf Labels snabbast säljande debutalbum någonsin.

Efterklang musik kännetecknas av orkestrala och svävande arrangemang med många olika instrument, som dock på nya plattan stramats åt en del i riktning mot tydligare poplåtar. Ljudmässigt påminner gruppens musik stundtals om Coldplays flummigare utsvävningar eller Brian Enos soloexperiment. Och det är inget fel i det. ”I Was Playing Drums” är ett exempel på en underbar låt från plattan och lite av ett signum för det som är bäst med Efterklang, i min mening. Magic Chairs är på det stora hela en utsökt skiva.

Henric Ahlgren

Tobias Fröberg ”The Big Up” (Fire Egg/Playground)

En sorts släpig pop strömmar ur hörlurarna när jag spelar upp Tobias Fröbergs senaste platta som låter som den tillkommit i läget mellan dröm och verklighet. Det är nästan svårt att beskriva detta i ord, men det är en känsla jag får. Detta är inget negativt, tvärtom så får det mig att slappna av på ett utomordentligt sätt, vilket man kan behöva i en hektisk vardag. En vackert målad kärleksfull popmusik som tar med mig på en promenadrunda som jag kan tänka mig vandra många gånger.

Ett snyggt pophantverk om kärlek i vardagens kläder är vad vi får oss levererat i detta album. Tobias lirar alla instrument på albumet förutom trummor där han har Erik Nilsson från Existensminimum till hjälp. Med på plattan finns också Helgi Hrafn Jonsson från Sigur Ros på lite gästsång. Detta är en alldeles utomordentligt bra popskiva som jag varmt rekommenderar till alla som vill spisa fin svensk popmusik från 2010-talet. Det är helt och hållet ett album som bäst avnjuts från början till slut, men ett par låtar kanske sticker ut en aning mer och i mitt tycke är det ”When We Go To War” samt ”I Hope That I Die Before You”.  Tack Tobias för denna lilla värmande låga som värmer så fint i vinterkylan.

Tomas Ingemarsson