nyaskivor.se

June Star ”Pull Awake” (Hemifrån)

Andrew Grimm är sångare, gitarrist, textförfattare och frontfigur i Juni Star. Han har hållit igång bandet i 17 år och under den tiden har det hunnit bli 11 skivor. Genren är americana med mycket elektrisk rock.
June Star låter väldigt likt ett av mina favoritband Uncle Tupelo som sedermera ombildades till Wilco. Grimm låter mycket likt dåvarande sångaren i Uncle Tupelo och Wilco, Jay Farrar.
Pull Awake är en riktigt bra skiva, det känns som Uncle Tupelo har återuppstått. Skall man framhålla någon låt blir det väldigt svårt eftersom alla låtarna är riktigt bra.

Börje Holmén

The Coal Porters ”No 6” (Prima/Border)

The Coal Porters bildades i Los Angeles men flyttade till London och skapade på 2000-talet sitt eget sound, akustisk Bluegrass med nya undertoner av Americana. The Coal Porters är: Neil Robert Herd (gitarr och sång), Paul Fitzgerald (banjo och stämsång), Sid Griffin (mandolin), Andrew Stafford (kontrabas) och Kerenza Peacock (fiol och sång). No 6 är deras fjärde album och bandet har turnerat inför stor publik i USA, Frankrike, Irland, Norge och Hultsfred i Sverige.

The Coal Porters har alla ingredienser man kan förvänta sig om man gillar akustisk Bluegrass med inspiration från 1920-talet. Själv är jag kanske lite ljummen för Bluegrass i största allmänhet men Hayseed Dixie, Steve Earle och The Coal Porters utgör undantagen. Första gången jag hörde The Coal Porters var deras förra utmärkta skiva Durango där jag blev mycket förtjust i deras instrumentsättning. Det nya albumet når inte riktigt upp till föregångaren men har en del riktigt bra låtar såsom: Unhappy Anywhere, The Old Style Prison Break och Another Girl-Another Planet.

Börje Holmén

J Hardin ”The Piasa Bird” (Hemifrån)

John Everett Hardin kommer från en småstad vid Mississippifloden och flyttade senare till delstaten Wisconsin. Han spelade in två album mellan 2005 och 2011 och turnerade runt i USA under alias-namnet Everett Thomas. Inför inspelningen av detta sitt tredje album och lite för att bibehålla den musikaliska äktheten i musiken så bad han vännen och Mid-westerntrubaduren Hayward Williams om hjälp och de har samlat ytterligare några musiker i studion.

John är en singer-songwriter som påminner en del om Neil Young och A.A. Bondy men har sin egen stil. Jag blev glad från första stund när jag lyssnade och den glädjen sitter i fortfarande efter ett antal spelningar. Glädjen består i första hand av att hitta en för mig helt okänd artist. För det här är verkligen en artist som så finstämt och vackert framför sina poetiska stycken. Sammanfattningsvis en av de bästa skivorna jag hört i år.

Låtar att börja med är: Drifter, Calypso, Woman Like You men fortsätt och lyssna på de andra.

Börje Holmén

My Girl The River ”This ain´t no Fairytale” (Super Tiny/Hemifrån)

Kris Wilkingson Hughes från Covington, Louisiana har skapat ett album av egna sånger med hjälp av musiker från Danmark, England, Nashville och North Carolina. Kris berättar på sin hemsida att det var ett arv från en moster som möjliggjorde att ge ut denna hennes debutskiva.
Kris sjunger lidelsefullt till ett mycket snyggt musikarrangemang. Jag har lyssnat ett antal gånger och skivan blir bara bättre och bättre. Kris påminner om Judy Collins men har en lite mörkare röst. Det är en utmärkt skiva och vi får hoppas att det blir flera alster från henne. Låtar som är riktigt bra: Come Back To Nashville, Covington och This Ain’t No Fairytale.

Börje Holmén

Annie Keating ”Trick Star” (Annie Keating/Hemifrån)

Annie har kommit med vad jag tror är hennes sjunde album. Hon har spelat med John Hiatt och ett antal andra kända artister. Hon har uppträtt på stora festivaler i bla. i Holland, England, Skottland och Kanada. Hon räknas till sing-songwriter Americana-rootsgenren. Annie har som vanligt skrivit allt material själv.

När jag recenserade hennes Water Tower View så tyckte jag att hon påminde om Sophie Zelmani med den väsande sångstilen och det är likadant nu på gott och ont. Det går i en sakta behaglig lunk men hon prickar in en och annan riktigt bra låt där det går lite snabbare som i You Bring The Sun. Trapeze och Time Come Help Me Forget. Hon har som vanligt samlat ett gäng duktiga musiker omkring sig på en välproducerad skiva.

Börje Holmén

Love On Drugs ”I Think I’m Alone Now” (Paraply/Hemifrån)

Love on drugs är ett band bestående av frontfiguren Thomas Pontén som beskriver sig som sångare, låtskrivare och gitarrist. Han var med i bandet Little Green vars skiva Innocent Again kom ut2011. Little Greens sångare Andreas Johannesson dog i en olycka 2015 och detta album är tillägnat Andreas. På skivan medverkar: Krister Sander bas, Johan Håkansson trummor och Jessika Bah Rösman sång. Alla övriga instrument Thomas Pontén

Det är en skiva som växlar mellan sorgliga ballader och gladpop med lite americana. Det påminner om sydstatsbandet Sons Of Bill. På det hela taget en bra skiva som verkligen förstärks av Jessika Bah Rösmans sång vilket är något man vill höra mer av.

Låtar att börja med: I think I’m alone now, I wanna stay young with you och Queen size bed

Börje Holmén

Millpond Moon ”Time To Turn The Tide” (Tikopia/Hemifrån)

Den Norska duon Millpond Moon har spelat in denna sin andra skiva i Nashville USA, Spanien och i Parachute Studios i Oslo.

Duon består av Rune Hauge och Kjersti Misje. Ett antal inbjudna gästartister från respektive länder finns också med. Rune har skrivit alla låtar utom Bob Dylans Forever Young, Robbie Robertsons All La Glory och Wayfaring Stranger. Det låter mycket som Buddy & Julie Miller även på denna skiva.

Det är en vacker produktion med skickliga musiker men materialet sviktar och kommer inte upp till samma höga nivå som deras debutskiva Broke In Brooklyn. Det finns ändå några riktigt bra låtar som No Mans Land och Time To Turn The Tide. Dylan-covern var däremot inte så lyckad.

Börje Holmén

Diverse artister ”Hidden Treasures – Singer Songwriters from Home” (Hemifrån)

Här har vi ännu en skiva som sammanställts av Peter Holmstedt på Hemifrån. Det är en hyllning till genren Singer-Songwriter med artisterna Greg Copeland, Keith Miles, Barry Ollman och Bob Cheevers var för sig. Artisterna har skrivit allt själva.

Det är verkligen Hidden Treasures. En mycket bra skiva som snuddar vid mästerverk om det nu inte vore för några av dom arton låtarna som drar ner betyget. Men det är en hyllning med hög kvalité.

Om man nu skall lyfta fram en låt från varje artist så får det bli enligt följande:

Bob Cheevers These Are My Words

Keith Miles Homeland

Greg Copeland Are You Here, har ett långt intro men sedan kommer en vacker ballad

Barry Ollman The World Is Your Apple

Börje Holmén

Se även tidigare recenserade samlingar från Hemifrån:  Music From Home del 1 och del 2.

Kate Campbell ”The K.O.A.Tapes (vol 1)” (Hemifrån)

Kate Campbell är inget nytt namn på folk/alt.countryscenen. Hon skivdebuterade redan 1994 och släpper här sitt åttonde album. Kate är uppvuxen i Mississippi och får väl räknas till R&B-genren även om hon har en mängd andra musikaliska influenser. Hon är dotter till en predikant vilket satt sin prägel i hennes texter och budskap. Kate har lagt till några favoriter som covers till sina egna låtar på den 20 spår långa skivan.

Kate har en ruskigt vacker röst. Det är lågmält, mestadels akustiskt och skivan är mycket välarrangerad musikaliskt. Sedan kan man kanske tröttna på den överdrivet religiösa tonvikten. Ja vem kan hon liknas vid då…tja Emmylou Harris ligger nog närmast till. Inlyssningsspår: Strangeness Of The Day – Seven Miles Home.

Börje Holmén

Caroline Aiken ”Broken Wings Heal” (Hemifrån)

Singer-songwritern Caroline Aiken har släppt sitt sjunde album. Caroline har varit aktiv sedan slutet av sextiotalet och blev i  Atlanta Mag omnämnd som ’bästa akustiska akt’. Hon har  turnerat och spelat in med med Bonnie Raitt och Indigo Girls och har en lång meritlista som förband åt bl a Muddy Waters, Little Feat, Beach Boys…

Caroline har många musikaliska beröringspunkter med The Indigo Girls men dessvärre är musikvalet ojämnt. Bra låtar varvas med skval vilket ger ett minst sagt spretigt intryck.

Det är professionellt arrangemang rakt igenom och hennes röst gör att skivan trots allt är lyssningsvärd.

Låtar att börja med: Mission Of Angels – That´s What I Heard – Comfort Is Deep

Börje Holmén