Thrash med både talang och självförtroende

incarna

Incarnit ”The Grand Cult” (Big Balls)

Gillar du klassisk thrash, tidiga Trivium, senare Machine Head och över huvud taget har ett öppet metalsinne? Då bör du läsa vidare, för Incarnit kan absolut vara ett band för dig. Kanske är det här bandet/skivan du inte visste att du måste ha i samlingen…
Det handlar som sagt om thrash i grunden, men med influenser från andra genrer som exempelvis metalcore (delar av sången) och klassisk heavy metal (många av riffen har en ”klassisk” stil).
Ibland får jag också vibbar av Fallen Angel (R.I.P.) från Örebro, utan att jag kan förklara varför.
Produktionen på fullängdsdebuten är perfekt för ändamålet och jag plussar lite extra för det sköna basljudet och den aggressiva sången. Den melodiösa sången däremot skulle tjäna på mer pondus.
Att det finns rejält med talang visas i And So Shall You Reap (den instrumentala slutdelen ger mig små Opeth-vibbar) och The Last Us (passande avslutningsminiepos), som båda passerar sjuminutersstrecket. Med den äran ska sägas.
Inledningstrion The Grand Cult, By The Grace Of Death (vilken titel!) och I Am Chaos är utöver nyss nämnda ”långlåtar” vassast. Det ska dock sägas att ingen av skivans låtar faller utanför ramen, även om ett par saknar det lilla extra för att sticka ut.
The Grand Cult är överlag en intressant skapelse som visar på både talang och självförtroende. Men orutinen lyser ibland igenom och ger en liten (men bara liten) känsla av ”valpighet”. Det är en bit kvar till förebilderna, men Rom byggdes inte på en dag så…
Det här kan bli riktigt, riktigt bra på sikt. Kom ihåg var du läste det först!

Magnus Bergström

About The Author

admin

Other posts by

Author his web site

11

12 2015

Your Comment