Skräckrockskungen övertygar inte
Marilyn Manson ”Born Villain” (Hell etc/Playground)
Marilyn Manson är tillbaka. Skakar världens censurförespråkare av skräck? Knappast. Det var då det, nu är nu och det finns betydligt ”farligare” artister där ute.
Enligt mr Manson själv är skivan en återgång till rötterna samtidigt som den inte liknar någon av hans tidigare skivor. Hmmm…
Det är tur att inledande dubbelmackan Hey, Cruel World… och No Reflection är bra respektive ganska bra. Annars vete tusan om jag inte hade gett upp hoppet för all framtid…
Okej, om jag programmerar om hjärnan att tycka om något som kan kallas elektronisk garagerock – i många fall – kryddad med något som kan liknas vid disco beats så måste jag säga att Pistol Whipped och Overneath The Path Of Misery rentav är mycket bra. Men observera att det gäller bara om den vanliga ”hårdrocksdetektorn” försatts ur spel.
Texterna är i sann Manson-stil kluriga och inte alltid helt lätta att ta till sig. För min del är det ändå texterna som är den stora behållningen på Born Villain och den läckra pratsången i verserna i The Gardener hamnar på pluskontot.
Förra studioskivan The High End Of Low, som fick betyget 3 här på sidan, innehöll en mycket bra låt (Arma-Godd**n-Motherf**kin-Geddon) och två-tre ganska bra låtar men resten kändes mest som utfyllnad/transportsträcka. 2012 års upplaga av den forne skräckrockskungen liknar i mångt och mycket nämnda föregångare och det känns helt logiskt att dela ut en etta för låtinnehållet och en etta för texterna.
Uppryckning nästa gång, tack, annars hoppar jag av…
Magnus Bergström
