Goda vänner, single malt och Hellsongs
Hellsongs ”Long Live Lounge” (Tapete/Border)
Peavey Wagner i Rage sa efter att ha spelat in ett antal Ragelåtar med Prags symfoni orkester att han blev förvånad över hur mycket musik det fanns i deras låtar. Lite så får man nog säga om Hellsongs; att de får fram saker ingen trodde fanns i ursprungslåtarna. Med detta vill jag säga att jag gillar Hellsongs koncept skarpt, men att jag föredrar att hemma konsumera det i mindre doser. Gärna i favoritfåtöljen med till exempel ett glas single malt. På en lagom nedgången och skum sylta med bandet som bakgrundsentertainers skulle jag troligen älska det en hel kväll och natten, ända fram till morgonen. Med andra ord var jag lite skeptisk till 55 minuter Hellsongs live i hemmets vrå; helt enkelt för mycket och i fel omgivning. Desto gladare är jag att konstatera att längden på plattan inte är något problem. Föga förvånande egentligen med tanke på den låtskatt som hårdrocken är. Jag var dessutom skeptisk till att blanda in musiker från Göteborgs symfoniorkester, eftersom jag verkligen gillar det minimalistiska hos Hellsongs, men det funkar förvånansvärt bra.
Framförandet är naturligtvis mycket bra och professionellt, och Siris röst är underbar med sin anstrykning av Björk, lite sådär på gränsen till att brista, men aldrig i närheten av att verkligen göra det. För mig är hon en så viktig del av Hellsongs att jag inte förstår hur bandet ska lyckas ersätta henne utan att bli ett coverband på sig själva.
Vissa låtar fungerar bättre än andra. Allra bästa funkar de som är lite mindre lounge och lite mer traditionellt akustiska versioner av originalen. Sin City är fullkomligt strålande och Walk är inte långt efter. Av låtarna som är mer tillbakalutade och mer lounge är War pigs underbart ödesmättad. Bäst är nog ändå Youth gone wild där stråkarna verkligen ger en extra, dramatisk dimension. Bitterljuvt är bara förnamnet.
Hellsongsfans har inget att bli besvikna över, förutom då att bandet är ännu bättre när de är mer minimalistiska. Dessutom är det sista inspelningen med Siri, så passa på att njuta. För dem som inte har hört Hellsongs fungerar den här plattan utmärkt som en greatest hits-samling att avnjutaellsongs är dHellsongs, gärna i goda vänners lag med ett glas single malt; ingen Islay dock, snarare något inte alltför rökigt – kanske en Talisker 18 år.
Jonas Andersson
