Piggare och alertare än på mycket, mycket länge
Venom ”Fallen Angels” (Spinefarm/Universal)
I butik: 28 november
En ny Venomplatta har inte inneburit några högtidsstunder det senaste decenniet, så trots tal om en tillbakagång till det klassiska Venomsoundet var inte förväntningarna högt ställda. Inte blir de högre när det öppnar synnerligen tveksamt med singellåten Hammerhead. Den är inte dålig men inte är det klassiskt Venom. Tack och lov är den en parentes, för snart brakar helvetet lös med Nemesis med, hör och häpna, Celtic Frost-vibbar på sången. Sen radar Cronos och kompani upp dem: en lång radda Venomlåtar, i motsats till låtar spelade av ett band som heter Venom, om ni fattar. Helt enkelt låtar med rötterna förankrade i de klassiska albumen, även om soundet är modernt. Flytet avbryts endast av lite tramsiga Punk’s not dead. Om vi bortser från de senaste tjugo åren eller så, så känns plattan som en rätt naturlig progression från Calm before the storm, en platta som i mitt tycke har oförtjänt dåligt rykte. Cronos röst har fortfarande bett, bulldozerbasen mullrar och bandet låter piggare och alertare än på mycket, mycket länge. Plattan håller trots många genomlyssningar och till och med Hammerhead växer till sig, så betyget gnetar sig upp till en fyra.
Trots att det här är en platta vars summa är större än delarna kommer Hail Satanas, Damnation of Souls och Pedal to the Metal, trots den sistnämndas titel, att stå sig väl jämsides klassikerna i bandets liverepertoar.
Jonas Andersson
