Godkänd ’livehybrid’ med extra allt
Def Leppard “Mirror Ball – Live & More” 2CD+DVD (Frontiers/Cosmos)
Givetvis har jag Def Leppard’s alla utgivna album, samt Dvd:n ”Best Of The Videos” från 2004, hemma i mitt älskade musikrum!
Detta eftersom jag…
– gillar Def Leppard’s musik!
– alltid har gillat Def Leppard’s musik!
– nog alltid kommer att gilla Def Leppard’s musik!
Då jag uppenbarligen har en positiv grundinställning till Rick Allen, Vivian Campbell, Phil Collen, Joe Elliot och Rick Savage och deras musik, så kanske jag också är tillräckligt partisk i frågan för att tycka att allt Def Leppard ger ut på skiva alltid också är bra?
Nej, så är verkligen inte fallet (det mesta är förvisso riktigt bra, men inte allt)!
Men nu är det väl först och främst inte låtarna som sådana som ska nagelfaras på denna skiva, för de är ju redan etablerade sedan många år tillbaka, utan det är själva produktionen, konceptet och produktens sammantagna kontext i lyssnaren öron som måste betygsättas!
Detta är Def Leppard’s första livealbum efter mer än 30 år som albumsläppande band. Man släppte i och för sig live-dvd:n ”Live in Sheffield” hösten 2010, men på cd har man inte släppt något tidigare.
Detta tycker jag på sätt och vis är bra!
Bra därför att man inte har gödslat marknaden med medelmåttiga livealbum, som många andra artister gjort, och bra för att man försöker göra något ordentligt av det hela, nu när man väl ger ut en liveplatta sent omsider.
Normalt är jag inget större fan av liveskivor! Liveskivor som nästan alltid är en sämre version av ett ”The Greatest Hits/The Best Of” album, eller liknande. Album där man alltid staplar en massa hitlåtar på varandra, samtidigt som det alltid låter så mycket sämre än de ursprungliga versionerna, men som man istället har övergött med diverse meningslösa musikaliska onaniakter bestående av olika typer av nervpåfrestande gitarr-, bas- och trumsolon (pust…)! Det är väl inte heller helt ovanligt att man många gånger också bättrar på musikljudet i efterhand, samt klistrar in lite extra publikljud etc.
Men idag har ju liveinspelningarna ofta också, mer eller mindre, flyttat över från cd-formatet till dvd:n! Ett format där liveuppträdanden fungerar så mycket bättre, tack vare en ytterligare dimension i upplevelsen hos konsumenten!
Men nu har ju Def Leppard inte släppt någon liveskiva tidigare! Men denna skiva är inte heller inspelad under en och samma konsert, utan man har plockat materialet från flera olika tillfällen och som grädde på moset så har man också bättrat på det hela i studion efteråt!
Men hur var det nu? Var det nu inte detta som jag ondgjorde mig över alldeles nyss? Visst var det väl så?
Jo, men i detta fall så känns konceptet ändå helt acceptabelt, man får ju den hit-kavalkad som man trots allt, ändå ville ha, och det hela är också framfört på ett lite annorlunda sätt (vilket skiljer denna utgivning från de tidigare originalinspelningarna), med fullt acceptabel ljudbild och det hela känns lite som studioinspelning på scen. Man kan köpa detta koncept och ljudmässigt är det inget att klaga på, trots att man får lite från båda världar!
I mina öron är detta ju inte någon renrasig liveskiva, utan mer en livehybridskiva! Dessutom avslutar tre nya studiospår cd nr 2!
Först har vi ”Undefeated”, som är en traditionell rockig och bra Def Leppard låt (denna gillar jag!), sedan kommer ”Kings of the world”, som nästan låter som en Queen-cover, den är ganska bra gjord, men… (nja!!), och den tredje är ”It’s all about believin”, en i mina öron ganska så identitetslös och poppig låt som ibland doftar lite Coldplay/U2 (!), denna låt känns som en utfyllnad (en låt jag tycker är alltför smetig och tråkig)!
Men förutom de två cd-skivorna så ingår ju även en dvd i paketet! Denna dvd innhåller två musikvideos, ”Nine live” & ”C’mon C’mon”, samt de fyra livespåren, ”Rock! Rock! (till you drop)”, ”Hysteria”, ”Armagedoon’ it”, & ”Pour some sugar on me”, samt lite spridda skurar med småsnuttar med titlar som “Rick Allen returns to Donington”, “Quebec, Canada”, (där man även träffar och pratar med rockkollegorna Billy Idol & Steve Stevens), “2009 Country Music Awards”, ”Backstage at Download 2009”, “Japan/Australia tour” samt “Making the Mirror Ball”.
Dubbelalbumet ”Mirror Ball – Live & More” innehåller följande livespår:
CD1: “Rock! Rock (Till you drop)/Rocket/Animal/C’mon C’mon/Make love like a man/Too late for love/Foolin’/Nine lives/Love bites/Rock on”.
CD2: “Two steps behind/Bringin’ on the heartbreak/Switch 625/Hysteria/Armageddon it/Photograph/Pour some sugar on me/Rock of ages/Let’s get rocked/Action/Bad actress”, samt de tre tidigare nämnda studiospåren.
Som en plikttrogen Def Leppard-anhängare så kan min sammantagna slutsats givetvis inte bli något annat än ett godkänt resultat, men det hade det ju blivit i alla fall! Godkänt med ett litet plus i kanten, blir det till och med!
Men detta är faktiskt en ganska svårbedömd produkt om man ska vara helt ärlig, men den är helt klart värd att köpa, att lyssna på och självklart också värd sin plats i skivhyllan, och detta oavsett om man är en varm anhängare av Def Leppard eller ej!
C’mon C’mon – Let’s Get Rocked!
Roger Skoog
