Hellre bränna än följa
- Burden Of Grief ”Follow The Flames” (Massacre/Sound Pollution)
Burden of Grief är ett tyskt band som spelar hårdrock och har fått sin skiva mixad i Sverige, den har vi hört förut inte sant? Dan Swanö har tagit åt sig uppgiften att piffa upp den här brinnande kolbiten.
Skivan har man döpt till ”Follow The Flames” och låt nummer två har samma namn, vilket också är låten de själva skyltar med allra mest. Men det tar inte lång tid innan jag allvarligt funderar på att plocka fram en flaska Jägermeister, det här kommer bli en lång eftermiddag. Det är inte så mycket som egentligen är dåligt med skivan, det är oftast inte så bra. Jag sitter helt ointresserad och hör när ”Mike” vrålar, det känns som att det aldrig är slut. Det finns säkerligen mycket tanke bakom varje spår men utan någon som helst motivation till varför någon skulle vilja lyssna på resultatet.
Ljudet på skivan är bra och välproducerat likaså. Det finns portioner av musiken som faktiskt är riktigt bra, men tyvärr alldeles för sällan. Om inte ens en enda låt lyckas fånga min uppmärksamhet, då har man inte lyckats. Nu torde det väl vara så att jag oftast har svårt för riktigt tung musik, men om man jämför BoG(Burden of Grief) med exempelvis svenska In Flames, då har de lång väg kvar att vandra. Och då anser jag inte att In Flames är märkvärdiga på något vis!
Temat på skivan är dock mycket bra och jag följer några av texterna, när jag kan höra dom med viss entusiasm. Framförallt vill jag lyfta fram Sabina Classen som sjunger på låten ”Refuse/Resist” och gör ett fint arbete.
Det finns egentligen inte så mycket mer att säga om det här, gillar man det man hör av singlarna, ja skaffa skivan då. Ni är säkert relativt ensamma om att gilla det och var då glad för att BoG ändå varit aktiva i 16 år och kommer troligen fortsätta ännu ett tag. För er andra så spendera pengarna på schysst ved att bränna med istället. Men om ni tycker att det här låter negativt, vänta då bara tills ni läst lite längre ned.
Jag må ogilla ”Follow The Flames”, men skivan är ändå ofarlig i det avseende att man i princip kan ignorera den. Men deras bonusmaterial i form av skiva nummer två, den förlåter jag aldrig!
Ricky Löfqvist
