Det här är bitvis helt magiskt!
- Band of Horses ”Infinite Arms” (Columbia/Sony)
Det har på 2000-talet skett något av en revival när det gäller proggmusik, folkmusik och s.k. amerikansk rootsmusik, det senare idag ofta populärt kallad ”americana”. Bland musikkritikerkåren har ”progg” och ”americana” blivt termer som står för något fint och autentiskt. Det här har lett till att även band som t.ex. Iron Maiden nuförtiden ibland får etiketten ”progg”, vilket aldrig skedde under bandets guldålder på 1980-talet. Då var ”progg” fortfarande något av ett nedsättande ord – ”progg” sågs som pretentiöst och lite träaktigt och förlegat.
Men saker har alltså som sagt hänt sedan dess. Kanske har det att göra med den oroliga tiden i världen efter 11:e september 2001 och vårt behov av någon slags hemvävd traditionsbunden jordnära trygghet, som ovan nämnda musikstilar då i så fall skulle sägas kunna representera? Detta tål att begrundas vidare.
Det har hur som haver nu kommit en våg av inte minst amerikanska rock- och popband som tydligt och ofta uttalat inspirerats av 60-och 70-talsföregångar inom americana som Crosby, Stills, Nash & Young och The Band med flera. 2008 kom t.ex indiefolkbandet Fleet Foxes med sin självbetitlade debut och de internationella kritikerna vred sig ur led för att hylla bandets närmast sakrala stämsångdominerade musik.
Många av de här banden har en image där de klär sig i skägg och flanellskjortor, vilket gjort att det hela ibland kallas för ”flanellrock”. Och till kategorin ”flanellrock” får Band of Horses sägas höra. ”Flanell” är i det här fallet också extra passande eftersom bandet bildades i Seattle 2004 och denna stad var ju centrumet för många av de nedklädda flanellskjortebärande band som skapade grungemusiken under 1990-talet. Band of Horses har släppt två album tidigare: Everything All the Time (2006) och Cease To Begin (2007). Båda albumen betraktas nu som riktiga pärlor av en allt större växande skara fans runtom i världen.
Nya Infinite Arms är kanske poppigare än de tidigare plattorna och överhuvudtaget låter Band of Horses i mångt och mycket som en poppigare och slickare variant av Fleet Foxes, vilket är alldeles utmärkt. Den bitterljuva stämsången är bitvis helt magisk och många av de fint utsnickrade melodiösa låtarna känns redan vid ett par första lyssningar som smärre klassiker. Öppningspåren ”Factory” och ”Compliments” är vidunderligt bra. Jag blir euforisk!
Henric Ahlgren
