Intim livekänsla med ”balladkungarna”
- Extreme ”Take Us Alive” (Frontiers/Bonnier Amigo)
Drygt 100 minuter intim livekänsla är vad ”balladkungarna” Extreme levererar på nya given Take Us Alive, som också kan ses som något av en best of. Och det är kul att konstatera att flera av låtarna präglas av en lekfullhet (läs annorlunda arrangemang från skivversionerna) som gränsar till improvisation.
Bäst är Decadence Dance, Rest In Peace, Get the Funk Out, More Than Words och Hole Hearted. Med andra ord bandets mest kända och i huvudsak tidiga melodier. Dom två sistnämnda kryddas av ljudlig allsång som gör att det som lyssnare känns som att man befinner sig mitt i konserten. Övriga låtar värda att nämnas är gitarristen Nuno Bettencourts läckra uppvisning i Flight of the Wounded Bumblebee och medleyt med gamla godingarna Kid Ego-Little Girls-Teacher’s Pet.
Det som gör att betyget stannar på 3,5 är att merparten av låtarna på bandets senare skivor är ganska tråkiga. En enkel-cd hade helt klart inneburit ett högre betyg. Dock ska sägas att skivans bästa stämsång levereras i ganska återhållsamma gitarrgodingen Take Us Alive, vilken liksom vackra midtempoballaden Ghost återfinns på senaste studioalstret Saudades de Rock. Alltså är dom två låtarna undantagen som bekräftar regeln. Tidigare nämnde herr Bettencourt och sångaren Gary Cherone, vars röst låter i princip exakt lika bra som i början av 90-talet, är dom bandmedlemmar som imponerar mest. Obs! För absolut bästa livekänsla rekommenderar jag att skivan avnjuts i stereohögtalarna, inte i hörlurar.
Magnus Bergström
