Plus och minus i refrängstark comeback
- Treat ”Coup De Grace” (Universal)
I butik: 17 mars
2/4 Organized Crime, 1/4 The Pleasure Principle och 1/4 från övriga skivor i diskografin, med fokus på Dreamhunter och Scratch and Bite = Coup De Grace.
Skivan inleds på bästa sätt med The War Is Over som i typisk Treat-stil innehåller ett bra gitarriff och en medryckande refräng. Och det fortsätter stabilt med All In som har en körsång i refrängen som sannerligen inte går av för hackor. Skivans bästa låt är i mina öron Tangled Up, eftersom den bryter Treat-stilen med intressanta tempoväxlingar och ett gitarrspel som är aggressivare än vanligt.
Det är populärt att använda sig av orientaliska tongångar i musikens värld och Treat är inget undantag, vilket kan höras i inledningen av Skies Of Mongolia, men det som gör låten minnesvärd är det läckra keyboardspelet. Men allt eftersom låtarna avlöser varandra så framgår det tydligt att Coup De Grace innehåller några midtempolåtar för mycket. Robert Ernlunds röst gör sig nämligen klart bättre i dom lite snabbare låtarna. Plus för att skivan avslutas med en av dom bästa låtarna (Breathless) vilket är ett oväntat och kul grepp. Minus för den intetsägande balladen A Life To Die For.
Summa sumarum så är inte Coup De Grace bästa skivan i Treats karriär (Organized Crime är inte lätt att slå på fingrarna) men det är heller inte den sämsta (debutskivan Scratch and Bite har inte åldrats väl). Personligen anser jag att Treats comeback är en större musikhändelse än Europes dito, så jag håller tummarna för att Robert & co är tillbaka för att stanna.
Magnus Bergström
