Imponerande progressiv skivdebut
- Aspera ”Ripples” (Inside Out/EMI)
Ja, då är det dags för en ny giv progressiv power metal – en genre som är på väg att slå knut på sig själv med release efter release, oftast utan större skillnader mellan banden. Avgörande för slutresultatet blir då oftast sången och melodierna.
När det gäller sången så är Atle Pettersen förvånansvärt mogen och kan sjunga både mjukt och lite tuffare. Melodimässigt är det mycket kompetent framfört men som så ofta i den här genren finns det tyvärr inte mycket för lyssnaren att sjunga med i.
Har då skivdebuterande Aspera en plats i skivflödet? Ja, utan tvekan. ”Rom byggdes inte på en dag” och med tanke på att samtliga bandmedlemmar – som har spelat tillsammans i fem år – är endast 20 år så finns det gott om tid att utveckla konceptet ytterligare. Koncentrerad lyssning i hörlurar rekommenderas = skivan växer för varje lyssning.
Låtar som sticker ut lite mer än övriga är Ripples, Between Black & White och The Purpose men egentligen kan skivan ses som ett enda långt musikstycke. Between Black & White är värd ett eget omnämnande då den innehåller allt som behövs i en bra progressiv låt: ett suveränt gitarrsolo av Robin Ognedal, läckra keyboardslingor av Nickolas Main Henriksen och passande tempoväxlingar både här och där.
När alla bitar lagts i recensentvågskålen så väger det över en hel del på plussidan och därmed känns betyget 4 hur givet som helst. Aspera känns som givna arvtagare till band som Symphony X och Dream Theater (och nej, jag överdriver inte). Spännande fortsättning följer…
Magnus Bergström
