Tidlös och utsökt kvalitet
- Melody Gardot ”My One and Only Thrill” (Universal)
Melody Gardots nya platta My One and Only Thrill är en sådan där självklar skiva där allting känns rätt och man blir med ens bekväm och bekant med den, som om man hört på den hela sitt liv. Detta stavas tidlöshet. Låtarna, de utsökta orkesterarrangemangen och Gardots vackra röst har en tidlös kvalitet som inte går att ifrågasätta. Gardot är född 1985, men själva hennes röst är betydligt äldre och mognare än så. Mycket av materialet skriver Gardot för övrigt själv på egen hand. Det här är storstilad jazz, blues, pop, svepande orkestermusik och lounge med en genomgående stämpel av evergreen och blå melankoli. Svansföringen är hög och stolt. Gardot har beskrivits som en korsning av Norah Jones, Joni Mitchell och Eva Cassidy. Själv tänker jag också på odödliga röster som Dinah Washington och Nat King Cole eller varför inte Chet Baker, de gånger han lade trumpeten åt sidan och sjöng alldeles makalöst och hudlöst.
Historiken kring Gardot är som hämtad ur en film. Hon blev påkörd av en bil när hon var ute och cyklade. Under en period där hon var allvarligt invalidiserad, hjälpte musiken henne att återhämta sig igen. Hon har dock fortfarande skador på närminnet och är extra känslig för ljud och ljus. Det senare innebär att hon alltid bär solglasögon. Vilket adderar till mystiken. Melody Gardot har vad man kallar ”staying power”.
Henric Ahlgren
