Old school thrash metal med gasen i botten
- Suicidal Angels ”Sanctify The Darkness” (Nuclear Blast/Warner)
Wow! Sanctify The Darkness rivstartar med ösiga Bloodthirsty och bandet släpper inte gaspedalen förrän i och med sista tonen på avslutningslåten Child Molester.
De två bästa orden för att beskriva grekiska Suicidal Angels musik; aggression och snabbhet. En jämförelse med klassiska thrashband är självklar eftersom det går att hitta kopplingar till Slayer, Exodus, Kreator och Mortal Sin (för att nämna några).
The Pestilence Of Saints och Inquisition låter så mycket Slayer att jag gång på gång tror att jag lyssnar på en gammal Slayer-skiva med uppfräschad ljudbild. Ja, den inledande låttrippeln (tidigare nämnda låtar) är sanslöst bra och får nästan ett old school thrash fan som undertecknad att gråta av glädje. Sången brukar vara ett problem för band från icke engelskpråkiga land som exempelvis just Grekland men i det här fallet är den biten inget som stör, förutom vid några enstaka tillfällen (och då handlar det om dåligt uttal).
De som köper Sanctify The Darkness kommer att vara med om en överkörning av öronen som heter duga. Och det är förstås så det ska vara när det handlar om old school thrash metal.
Med tanke på det jag skrivit ovan om ”självmordsänglarna” så undrar säkert någon varför jag inte delar ut en femma i betyg? Jo, det är nämligen så att hur bra det än är så vill jag ha lite mer variation för att vara riktigt nöjd.
Magnus Bergström
