Inte mycket saknas
- Paradise Lost ”Faith divides us death unite” (Century Media/EMI)
Paradise Lost, bandet från Halifax i England som praktiskt taget skapade gothic metal alldeles i början av 90-talet, släpper nu albumet Death Unites Us, Faith Divides Us och bekräftar därmed den återgång mot doom och mörker man inledde i och med föregående släpp, In Requiem från 2007. PL tycks så gott som ha glömt de egna mainstreamflirtarna för några år sen och det tackar vi för.
Nya skivan är snudd på ett mästarprov i konsten att definiera dooms alla kännetecken. The All Inclusive of Doom, liksom. Tillkommer ett knippe bra låtar och vad saknas då, egentligen?
Ja, möjligen en smula nytänk. Därav tappet av den halva poängen vilket egentligen känns en smula orättvist. För handen på hjärtat, hur många band inom metalfåran förnyar sig med varje skivsläpp? Nä, just det!
Trots den jämna kvalitet som genomsyrar nya skivan förtjänar vissa insatser alldeles särskild uppmärksamhet. Nick Holmes gör bra mycket mer än ett hyggligt dagsverke i ofta kniviga växlingar mellan growl och vanlig sång, och gitarrspelet är genomgående formidabelt.
Bästa spår: alla! Den suveräna öppningslåten As Horizons End sätter dagordningen och den viker bandet inte en tum ifrån fortsättningsvis.
I november kan man se och höra PL i Malmö, Stockholm och Göteborg.
Mats Johansson
