Bra sång och bra gitarrspel = melodiös hårdrock med klass
- Danger Danger ”Revolve” (Frontiers/Bonnier Amigo)
Danger Danger – ett av ”pudelhårdrockens” bästa band (som dock aldrig fått det stora genombrott de förtjänar) är tillbaka på ett övertygande sätt med nya skivan ”Revolve”. Höjderna på debutskivan (1989) nås inte med ”Revolve” men däremot är den – enligt undertecknad – bandets näst bästa skiva och det är ett bra betyg. Bandets styrka ligger i Ted Poleys röst och de snygga körrefrängerna. Svagheten är som så ofta är fallet med den här typen av band att det ibland blir lite för tillrättalagt. Och emellanåt är texterna lite väl klichéartade som exempelvis i balladen ”Fugitive”. Musikaliskt är det precis som Ted Poley sjunger i ”Hearts On The Highway” att det handlar om ”the same old story” och när det gäller Danger Danger fungerar det bra att det låter som förväntat. Apropå det; för den som inte har en aning om hur Danger Danger låter så kan man säga att de är som en ”tuffare” variant av Journey = det handlar om melodiös hårdrock med bra sång och bra gitarrspel i centrum.
Inledande trippeln ”That’s What I’m Talking About” (plus för sången), ”Ghost Of Love” (plus för gitarrsolot) och ”Killin’ Love” (plus för refrängen) sitter perfekt i lyssnarens öron. En annan låt som är värd att nämna är ”F.U.$” som har en kul och fräck text med glimten i ögat och sådana ”tilltag” passar DD bra. ”Dirty Mind” är en ovanligt stark avslutningslåt med en härlig melodi och typisk Danger Danger-text om kontakt med det motsatta könet. Och låten är också en välbehövlig uppryckning efter några ganska intetsägande låtar.
Slutsats; ”Revolve” är ett välkommet tillskott i skivsamlingen av ett melodiöst hårdrocksband med klass. Och jag hoppas verkligen att de kommer att dyka upp på någon scen i Sverige framöver (varför inte på någon eller några festivaler nästa år?).
Magnus Bergström
