Avskalat, enkelt, mörkt och i moll
- Kris Kristofferson ”Closer to the bone” (New West/Playground)
Release: 30 sept
Den numera 73 årige svenskättlingen Kris har kanske gjort sin starkaste och mörkaste skiva på mycket länge. ”Closer To The Bone” påminner om hans vapendragare Johnny Cash senaste produktioner tillsammans med Rick Rubin. Det är en mycket bra uppföljare till ”This Old Road” från 2006. Kris fick dock en trög start i musikkarriären, han harvade länge innan det hände något, tack vare sin vän Johnny Cash kom han i rampljuset till slut, resten är väl historia. Men med ”Sunday Mornin´ Comin´ Down” och ”Help Me Make It Through The Night” i ryggen så har man respekt med sig.
Med “Closer To The Bone” påvisar Kris att han fortfarande kan leverera bra musik. Den är långt ifrån The Highwaymen sunkig 90-tals produktion. Här är det avskalat, enkelt, mörkt och i moll. Precis som det ska vara. ”From Here To Forever”, Starlight And Stone” samt ”Let The Wall Come Down” utmärker och är starka spår precis som titelspåret ”Closer To The Bone”. För mig är det här en klockren platta med många härligt mörka texter och just den här sortens av produktioner, där det är avskalat blir mer effektfullt än när det är fullt pådrag. Less is more sägs det. I det här fallet stämmer det, jag skulle önska att Kris Kristofferson skulle spela in flera av sina äldre skivor i samma anda och ge dem nytt liv.
Mattias Ransfeldt
