En solstråle har landat
- Regina Spektor ”Far” (Sire/Warner)
Med spänd förväntan sätter jag på Reginas nya album, en ung dam som tidigare gjort stort intryck på mig med sin ohejdade entusiasm och sprudlande energi. En flicka som tagit mig med på resor som ibland liknat det som Kate Bush eller för den delen Tori Amos pysslade med förr om åren. Som en drakflygare som fritt kastar sig ut över ett landskap fyllt av utmaningar, likt en struts som inte vet vilket ben den ska stå på, men som aldrig räds någonting och sticker huvudet i sanden, som en solstråle som letar sig fram genom snårig skog och tunga dimmoln för att till slut landa i en liten glänta och skänka den värme.
Hon har spretat lika mycket som ett plockepinn, som dock alltid har gått att plocka ihop, hon har lekt med pianot med sådan lätthet att man kunde tro att det var en del av hennes spröda kropp. Hon har förmedlat, glädje och sorg, ljus och mörker. Hon har fått mig att le, att förvånas, att skratta, att fälla en tår, hon har förgyllt tillvaron för mig med massor av minnesvärda stunder framför stereon, hon har fått mig stum av beundran med gapande mun. Hon har helt enkelt gjort bra låtar som fastnat i mitt inre.
Om vi till detta lägger valet av 4 producenter såsom David Kahne, Garrett Lee, Jeff Lynne och Mike Elizondo. En lektion i hur delfiner låter till ett fjäderlätt pianospel, samt plussar på med rikigt starka låtar som ”Blue Lips” & ”Folding Chair” tillsammans med 11 andra stabila fundament, då har man helt enkelt fått sig till livs fröken Spektors senaste album ”Far”.
Är detta då bra? Har Tom Waits whiskeyröst?
Tomas Ingemarsson
