Ett mer moget Mastodon
1999 bildades Mastodon i staden Atlanta, Georgia, och detta är deras fjärde skiva. Vad kan man då vänta sig av dessa progressiva metallare så här långt in i karriären? Mycket av allt skulle man kunna säga. Skivan är producerad av Brendan O’Brien som bla producerat storheter som Bruce Springsteen, Pearl Jam, Audioslave och AC/DC, vilket jag faktiskt inte vet om det borgar för något bra eller dåligt när det är Mastodon det nu handlar om.
Som vanligt när det gäller det här bandet så finns det en story inblandad, den handlar bland annat om utomkroppsliga upplevelser och astrala resor samt inslag som handlar om den ökände ryska munken och hovläkaren Rasputin.
Musiken på skivan är stundom melankolisk och stundom aggressiv. På det hela taget är skivan mycket melodiösare än tidigare verk, så det som de har förlorat i tyngd har de helt klart tjänat in i melodiositeten. Skivan öppnar starkt med låten Oblivion, som piskar upp en först ganska obehaglig stämning för att sedan gå vidare i någon slags melankolisk, men ändå mysig refräng. Sedan går det vidare genom Accept doftande Divinations, super-melankoliska The Czar (som hintar om Rasputin) vidare genom några andra bitvis anonyma spår och avslutar slutligen starkt med The Last Baron. Skivans sista låt känns för övrigt som om de har ”mashat” ihop ett gäng låtar till ett enda långt episkt mästerverk som klockar in på ganska exakt 13 minuter.
Intrycket jag får är att detta är ett mer moget Mastodon. Fjärde skivan är på inga sätt lik deras andra skivor och jag tycker nog att de kanske förlorat lite av sig själva. Betyget blir ändå en stark trea.
Fredrik Karlsson