nyaskivor.se

Gasolin ”Masser af Succes” (Columbia/Sony)

Att danska Gasolin med Kim Larsen i spetsen skulle ta sig upp på försäljningstoppen 30 år efter att bandet splittrades får väl närmast ses som en trend än en sensation. Greatest Hits-plattor med folkkära artister säljer kanske inte mer i antal nu än förut, men väl mer procentuellt sett i statistiken. Det verkar dagens ”skivbutiker” Statoil och Aftonbladet/Expressen ha insett då de placerar de säkra korten i första rummet.

De folkliga danskarna gjorde ett djupt avtryck i musikhistorien. De var i slutet av 70-talet ”hur stora som helst” i våra breddgrader; men den floppande USA-lanseringen fick dem till slut att gå skilda vägar. Jag minns Kim Larsens egna band då de repade inför en folkparksspelning i Björneborg i början av 80-talet. Då på en liten scen iförda rullskridskor…

Få band kan stoltsera med sådana allsångsnummer som ”Hvad gör vi nu, lille du?”, ”This is my life” och ”Det bedste til mig og mine venner”. Höjdpunkten i karriären blev egentligen deras avskedsturné som förevigades på plattan ”Live i Skandinavien”. De levande versionerna överträffar ofta studioinspelningarna med råge. Därför är det ett smart val att på den nya snyggt förpackade samlingsdubbeln, ”Masser af Success”, bifoga både en studio- och en liveskiva. Hade vi också fått en konsert-DVD i paketet så hade iallafall undertecknad varit mer än nöjd. Då kunde nog betyget fått ytterligare ett plus i kanten.

Peter Dahlén

U.D.O. ”Dominator” (AFM/Sound Pollution)

Inga stora överraskningar när U.D.O. levererar traditionell metal

Inledande ”The Bogeyman” fortsätter den fina U.D.O.-traditionen med starka öppningslåtar. Därefter tar titelspåret ”Dominator” vid och även i det fallet presterar bandet som förväntat.
Första singeln ”Infected” är en snabb låt med snygg körsång i refrängen och tankarna går till Accept kryddat med det mer moderna U.D.O.-soundet.
Ett annat guldkorn är ”Stillness Of Time” med en ovanligt lång speltid för att vara U.D.O. och inte en sekund känns överflödig.
Melodiösa ”Devil’s Rendezvous” har en refräng som slår det mesta och det går inte att sitta stilla till låtens härliga rytm. Att de lagt en så bra låt i slutet av skivan är förvånande men den passar perfekt efter ”Stillness Of Time” så jag klagar inte. Om låten är ”smörig”? Ja, och det fungerar bra som kontrast till skivans övriga metallåtar. Och vi får än en gång bevis på att Udo Dirkschneiders speciella röst passar bra även till lugna låtar.
Undantaget nyss nämnda ”Devil’s Rendezvous” låter det mesta som förväntat och det är både ett minus (bristen på variation) och ett plus (man vet vad man får).
En ny skiva med U.D.O. betyder metal på traditionellt sätt, så för den som tycker om den stilen är det bara att inhandla ”Dominator” utan att tveka.
Och att skivan ”bara” innehåller tio låtar är enbart positivt för det innebär att eventuella utfyllnadslåtar lyser med sin frånvaro.

Magnus Bergström

Sean Paul ”Imperial blaze” (Atlantic/Warner)

Utan att vara alltför vågad kan man påstå att Sean Paul är kungen av Dancehall idag. I och med släppet av sin fjärde fullängdare Imperial Blaze bekräftar han det hela.

Vi bjuds på 20 spår av välproducerad baktakt i en dansmusik vars explosivitet står utan like. Alltsedan debuten 2000 har Sean Paul radat upp hits och fler lär det bli med detta album. Hiten So Fine kommer säkerligen och förhoppningsvis följas av den högenergiska Lace It och  den skönt svängande balladen Hold My Hand och varför inte förresten det innerliga porträttet av mamman i Straight From the Heart. Och så vidare. Här finns gott om hitpotential.

Sean Paul har delvis åtminstone tagit in på en ny väg textmässigt och skriver mer om relationer, mer tänkvärt och innerligt. Något som numera är en bristvara inom hans gebit. Gästartister då? Nä, de lyser med sin frånvaro den här gången. Ovanligt det också men jag gissar att Sean Paul med det vill visa att han klarar sig själv. Och som han gör det. Imperial Blaze är varma sensommarkvällars självklara musikval.

Mats Johansson