Stark betygsfyra för värmländsk modern metal

Eyes Wide Open ”Through Life And Death” (Arising Empire)

En väl avvägd blandning av melodiös death metal i göteborgsstil och metalcore toppat med attityd och energi samt keyboardeffekter på de rätta ställena är grejen för Eyes Wide Open från Karlstad. En bra grej om ni frågar mig!

Erik Engstrand (sång), Kristofer Strandberg (gitarr), Jesper Lindgren (bas) och Lucas Freise (trummor) kan konsten att klösa och smeka om vart annat. Ena stunden får lyssnaren en smocka mitt i plytet för att strax därefter smekas på kinden; nog är det uppfriskande med variation?

World On Fire är ett föredömligt kort och koncist intro, som med sin ”stegrande” stämning är lätt att tänka sig som ett framtida konsertintro.

Devastation är inte den inledningssmocka jag väntat mig, för även om den har rejält med attityd knockar den mig inte riktigt. Nej istället är det efterföljande Fallout som griper tag i mig (och mina öron) och inte ger någon pardon; hårt och mjukt blandas i bästa In Flames-stil. Därmed är den mest uppenbara bandinfluensen nämnd och kan (nästan) lämnas därhän.

Lugna verser som stegras när refrängen närmar sig och… Pang! Burn ’Em är ett skolexempel på modern metal av högsta klass som känns helt given i livesetet.

End Of Days och Eraser är en låtduo som sannerligen inte går av för hackor; melodiös death metal at it’s finest. Att skriva musik av den här klassen är inte vardagsmat. I synnerhet den sistnämnda är vassare än vassast.

”Ansvaret” som titellåt axlas berömvärt av Through Life And Death. Tänk en blandning av de bästa delarna från skivans starkaste låtar, som till exempel Burn ’Em och Eraser. Trots det når den på något sätt inte riktigt ända fram, vilket säger en hel del om skivans styrka.

När det ska ”tunggungas” i modern metal är det lätt att det blir för mycket av samma sak och att allt flyter ihop och Brother drar en aning åt det hållet.

Wildfire har ett snabbt riffande i versen och det receptet bryter av mot de flesta av bandets låtbyggen och att både refräng och gitarrsolo sitter som en keps gör förstås inte saken sämre. Klar kandidat till skivans topp tre!

Det gästspelas av Richard Sjunnesson och Jonathan Thorpenberg i Echoes och här har vi att göra med skivans mest old school melodiös death metal-ljudande skapelse. Med andra ord den typiska blandningen av aggressiv sång och mjukare dito toppat med gitarrslingor som växlar mellan att kötta på och att stryka medhårs.

Where Death Meets Paradise är det närmaste en ballad som det går att komma i genren och den funkar finfint. Det lyckade slutresultatet beror på en fin kontrast mellan lugna verser och en mer fartfylld refräng som klistrar sig fast i hörselgångarna. Och än en gång bjuds det också på välsmakande sologitarrspel.

Bridge To The Future är ett akustiskt outro i stil med vad som kan höras i bakgrunden medan eftertexten till en film rullar. Mycket passande! Men den hade gärna fått vara längre…

Jag säger som jag brukar säga; för de som tycker om In Flames och kanske framför allt A Sense Of Purpose och I, The Mask är EWO obligatorisk lyssning. Det är egentligen allt som behöver sägas.

Men okej då, jag följer upp ovanstående konstaterande med att berätta att efter betygstrean för 2014 års skivdebut Aftermath har det handlat om betygsfyror för de tre följande skivorna.

Modern metal lever och frodas i de värmländska skogarna.

Magnus Bergström

p.s. Så här skrev nyaskivor.se om de tre föregående EWO-skivorna:

Aftermath (2014)

And so it begins (2017)

The upside down (2019)

About The Author

admin

Other posts by

Author his web site

11

11 2021

Comments are closed.