Taktfast boogierock med kvalitetsstämpel
Status Quo ”Backbone” (Ear/Playground)
Inledande Waiting for a woman känns direkt mesig. Bettet från förr är som bortblåst – och det är förstås inget konstigt med det. Hade det funnits en ungdomens källa hade Francis Rossi med manskap givetvis druckit sig mätta i den, men nu är det som det är.
Glädjande nog tar det sig redan i andra låten Cut me some slack som rent utav hade platsat på någon av de glada 70-talsskivorna, vilket även gäller titellåten Backbone. Skönt trallvänliga I see you’re in some trouble är istället ett bra exempel på när sentida Status Quo faktiskt får till det.
Nog känns det lite konstigt med en Status Quo-skiva utan Rick Parfitt (vila i frid) för första gången sedan 1968 års Picturesque matchstickable messages from the Status Quo. Men hans frånvaro har egentligen inte påverkat skivinnehållet i någon riktning.
Backbone överraskar inte; det är ”gubbrock” av medel till bra klass och låtarna är som som klippt och skurna att framföras live för välbehövligt extra sting.
Det finns säkra kort och så finns Status Quo. Kvalitetsstämpeln är lika given som att lyssnarna inte kan låta bli att stampa takten.
Magnus Bergström
