Ett popalbum som smeker örat och själen
The Lilac Time ”No Sad Songs” (Tapete/Border)
Stephen Duffy spelar in album under namnet The Lilac Time som dyker upp då och då. Ofta uppmärksammas hans album av kritikerkåren. Om han spelat live under detta namn är ingenting som jag hittat i popspalterna. Men Stephen har medverkat som musiker med bland andra Paul Weller och Belle and Sebastian. Han var också en av grundmedlemarna i Duran Duran.
No Sad Songs är en bra titel på detta album som är sammanfogat som en musikalisk helhet. Musiken är genomgående utan hårda kanter. Den är melodiös i sin struktur och skulle kunna vara ett soundtrack från en film om det engelska landskapet i Midlands. Om musiken vore färger kunde de vara milda skiftningar i gröna, bruna och gula pasteller. Som en tidig höstdag eller en sommarkväll efter regnet.
Det som påverkar detta är naturligtvis valet av den akustiska instrumentparken och de utmejslade arrangemangen av Nick Duffy. Det är naturligtvis sorgligt att ett utmärkt och välspelat popalbum som detta aldrig kommer att nå en större musikintresserad krets av lyssnare. Stephen Duffy och hans musik skulle vara värd att lyftas ut på de större scenerna och få chansen att bli hörd.
Ett popalbum som smeker örat och själen på ett ytterst behagligt sätt.
Bengt Berglind
