Flygande tefat bekänner färg
Flying Colors ”Second Nature” (Mascot/Music Theories/Warner)
Att närma sig det här albumet med en förutfattad mening vore ett stort misstag.
Hur skall man överhuvudtaget kunna ha en uppfattning när en sammansättning av så
vitt skilda musiker bestämmer sig för att starta ett litet sidoprojekt utan
tillsynes någon anledning alls.
De som vet lite grand om musik vet att gitarristen Steve Morse spelar i Deep
Purple. De som vet lite mera kommer ihåg att Mike Portnoy spelade trummor i
Dream Theater. De som vet jättemycket, vet ändå inte vem sångaren och
låtskrivaren Casey McPherson är eller ändå mindre vart han kommer ifrån. Lägg
därtill Neal Morse på klaviatur och bassisten Dave LaRue så är förvirringen
fullständig.
När man väl fått upp ögonen under inledningsspåret ’Open Your Eyes’ så tickar
det fortfarande en fråga i bakhuvudet. Är det en dröm eller är man på väg mot
den yttre galaxen? Fastspänd med trepunktsbälte och lätt tillbakalutad känns den
progressiva odyssén med inbakade jazzinslag ändå rätt behaglig.
Efter drygt 12 minuter hörs ett knäpp när bältet lossgörs och en s.k. glad låt i
form av ’Mask Machine’ startar upp. Lämplig tack vare sin enkelhet att strömma
ut via radioapparaten, så att den stora allmänheten med gott mod kan ooa hela
natten.
Den hjärtskärande ’The Fury Of My Love’ kan mycket väl spelas för svärmor utan
att hon blir skrämd. McPhersons skolengelska och höga toner fungerar lika bra
som Al Stewarts gjorde på sin tid.
’Peaceful Harbor’ är magnifik och går bortom gränsen för den gängse
uppfattningen om superlativ. Steve Morses gitarr förtrollar, Neal Morses orgel
bedövar och kören hämtad från ’Dark Side Of the Moon’ knäcker den bäste.
Skivan krönts med ’Cosmic Symphony’ vars titel är signifikativ för hela
anrättningen. Indelad i tre faser färgar den ljudvågorna med närmast religiös
romantik i sin strävan att med hjälp av den återblickande progressiva musikens
allra finaste förtecken försöka fånga meningen med livet.
Det som var meningen att bli en sidobeställning blev en huvudrätt. Jag ger mina
komplimanger till hovmästaren och hela kökspersonalen.
Thomas Claesson
