Med ena handen format som ett djävulshorn och den andra som ett riktat långfinger
Supersuckers ”Get The Hell” (SPV/Border)
Öltillverkaren Carlsberg hävdar lite småkaxigt i sina reklamfilmer att de antagligen gör världens bästa öl, det amerikanska rockbandet Supersuckers har tagit en liknande tes ännu lite längre och har sedan åtminstone 1999 hävdat att de är världens bästa rock band. Och det är tämligen svårt att inte älska ett band som går in med den attityden. På vissa av bandets rockskivor (de har även gett ut några med outlaw-country) lever man verkligen upp till sitt eget epitet. Men hur är det på den nya skivan ”Get the Hell”?
”Get the Hell” är Supersuckers tioende studioplatta, de har sedan starten i skarven av 80- och 90-tal även hunnit med att släppa ungefär lika många livealbum. Om man vill förtydliga vad Supersuckers egentligen handlar om så är det rå men ur simpel rock-n-roll med punkattityd, eller för att precisera det ännu mer så ungefär som ett sleazigt Motörhead. Supersuckers stavas även attityd, arrogans, humor, ironi, berusningsmedel, sex, självdistans, turneliv och rock-n-roll.
Efter diverse medlemsbyten genom åren består Supersuckers idag av de två originalmedlemmarna frontmannen och basisten Eddie Spagetthi och gitarristen Dan ”Thunder” Bolton tillsammans med gitarristen ”Metal” Marty Chandler och trummisen ”Captain” Chris Von Streicher.
På Get The Hell är det precis som vanligt fullgas från första till sista ton av Supersuckers skitiga och kaxiga rocknroll. De av er som tidigare har hört bandet kommer känna igen er, för det är precis som vanligt – det finns inga ursäkter eller pardon, det är lite som ”it’s my way or the highway”-attityd. Men för att återknyta till tidigare ställda fråga om den nya skivan lever upp till det självsatta epitetet att Supersuckers är världens bästa rockband, så är svaret – nej ”Get The Hell” är även för Supersuckers-mått en ganska medelmåttig platta. Den funkar och känns definitivt bra för tillfället, men lever inte upp till några av bandets tidigare plattor så som exempelvis ”The Evil Powers of Rock-n-roll” och ”Motherfuckers Be Trippin’”.
