Partyplatta med mysigt sleazeklös
Gene The Werewolf ”Rock N’ Roll Animal” (Frontiers/Cosmos)
Tung rock med något som jag skulle vilja beskriva som mysigt sleazeklös. Ja, det är vad amerikanska Gene The Werewolf handlar om och de befinner sig glädjande nog dessutom på rätt sida om ”standardgränsen”. Vad jag menar med sistnämnda är att denna genre innehåller många band som har mer av en coverbandskänsla, oavsett om de spelar egenskrivet material eller covers. Brist på originalitet liksom.
Nu ska det omedelbart poängteras att Gene The Werewolf inte är det minsta banbrytande, utan har existensberättigande för att de gör ett riktigt bra jobb. Inget mer med det. Sångaren/gitarristen Gene har en ganska rivig röst som oftast funkar bra, men ibland känns den lite i tunnaste laget. Övriga musiker rockar på enligt regelboken.
Av skivans elva låtar väljer jag att nämna följande:
Wicked Love är så där skönt medryckande som bra tung rock ska vara och på pluskontot finns också en stark refräng.
I Only Wanna Rock N Roll är skivans stora ”AC/DC-stund” med riffande och solo á la Young-bröderna och en text som är klart inspirerad av Bon Scott (R.I.P.). Trist imitation? Nej, en fin hyllning till giganterna i genren.
Heart Of Steel låter keyboard få ta en ganska stor plats och det i kombination med Justin Hawkins-falsettsång (ett inslag som även dyker upp i I’ve Got The Love) ger känslan av en hitlåt.
Rock N Roll Animal är givetvis i egenskap av titellåt en lagom rivig rockrökare som fastnar direkt. Let’s party!
Ruffneck Woman har skivans bästa refräng och jag går omedelbart igång och plockar fram luftgitarren, det vill säga mitt gamla slitna tennisrack.
The Ballad Of Gene är en oväntat finstämd avslutning med en text om olycklig kärlek och vikten av rock and roll som räddare i nöden.
För sakens skull ska det sägas att de låtar som inte är uppräknade är allt ifrån hyfsade till helt ok.
Att vara ”retro” är för dagen ”inne” och det finns flera exempel på band som får mycket uppmärksamhet för… Egentligen ingenting. Då är Gene The Werewolf ett piggare alternativ och önskas en partyplatta med mysigt klös är Rock N’ Roll Animal en given kandidat.
Personligen ser jag bandet framför mig på en intim rockklubb och mig själv i publiken med en god dryck i högsta hugg. Mmm…
Sista ordet får bandets gitarrist Drew Donegan som har beskrivit musiken de skapar som ”klassisk rock med modern känsla och vi tycker om begreppet diamond-core eftersom diamant är den hårdaste sten som finns”.
Magnus Bergström
