Klassiska Van Halen är tillbaka!!!
Van Halen ”A Different Kind of Truth” (Interscope/Universal)
Man trodde ju aldrig att David Lee Roth skulle sjunga in ett till album med Van Halen efter sisådär 30 år sedan förra plattan 1984 (1984). Men där ser man. Perioden med Sammy Hagar som sångare i gruppen gav oss några mästerliga aor-plattor, men de saknade i grund och botten den där extra rock’n’roll-magin som spjuvern David Lee Roth bidrog till. För oss som växte upp med Van Halen i början av 80-talet är förstås eran med Lee Roth den mest legendariska och omhuldas som extra speciell.
Därför kan jag mycket glädjande meddela att A Different Kind of Truth med David Lee Roth åter i uppsättningen håller måttet. Den enormt stilbildande gitarrhjälten Eddie Van Halens gitarrspel glimrar i klass med hans heydays och har ett förvånansvärt rått och energistint sound som fattades på Hagar-plattorna. Riktigt härligt och upplyftande att höra! Och den pratsjungande rockentertainern David Lee Roth låter som bara David Lee Roth kan låta. Som helhet har plattan en ljudbild/låtlista som är som en korsning av de tidigare albumen Fair Warning (1981) och 1984. Smått ruffigt, men ändå snyggt slickt med melodier som växer.
Ett smolk i bägaren är att den gamle klippan till basist Michael Anthony kickats i favör för Eddies son Wolfgang, vilket innebär att vi inte får höra Anthonys karakteristiska körsång som ju faktiskt ändå var ett av gruppens musikaliska signaturer förr. Men det är smällar man får ta. (Blod är ju, som bekant, tjockare än vatten.) De flesta av låtarna sägs vara gammalt överblivet material, demolåtar och liknande från forna dagar. Skåpmat kan man tycka, men lite av ett snilledrag, anser jag. För det låter som klassiska Van Halen på ett slags uppdaterat vis, om ni förstår. När Van Halen svänger som bäst finns det bara ett annat hårt rockande ikoniskt band som spelar i samma tunga liga: Ac/Dc.
Lyssna på: She’s The Woman”, ”You And Your Blues”, “China Town”
Henric Ahlgren
