Kells, je vous aime!
Kells ”Anachromie” (Season of Mist/Sound Pollution)
Uppenbarligen håller jag på att utveckla en närmast sjuklig böjelse för sångerskor med den vokala ekvivalenten till ett rivjärn mot mina ädlare delar, och vid sidan av Sabina Classen och Angela Gossow står nu Virginie Goncalves. Skillnaden gentemot de förstnämnda är att Virgine växlar mellan ren sång och growl, men det tänker jag inte hålla mot henne eftersom Kells har åstadkommit ett mycket lyssningsvärt album. Virginie har en lite skrikigare röst och av de ovan nämnda ligger hon närmare Sabina än Angela.
Musik som är alltför genreöverskridande tillhör inte bassortimentet i mitt musikaliska liv, så modern metal som pendlar alltför drastiskt mellan ljuvt och aggressivt kan ha svårt att tilltala mig. Kells, med rötterna i goth metal, lyckas dock utmärkt med att hitta den där balansen som är så svår, och de lugnare partierna accentuerar de tyngre och aggressivare och laddar dem med än mer tyngd och aggressivitet. Aggressionen tar heller aldrig överhanden från riffen och svänget, vilket är nog så viktigt. Ljudbilden blir aldrig överlastad, kanske för att ingen keyboardist återfinns bland de fyra medlemmarna. Däremot tycker jag ljudet är onödigt basigt, och jag fick vrida upp diskanten en del för att lätta upp det.
Något som kanske ligger Kells i fatet är att sången är på franska. Det gör naturligtvis att de sticker ut än mer ur mängden, men samtidigt kanske det skrämmer en del potentiella fans. Jag hoppas verkligen att så inte är fallet. Personligen förhöjer det njutningen för mig.
Låtmässigt är det svårt att välja ut några favoriter eftersom alla låtar står sig bra. Se taire och Emmurés tillhör dock dem som står ut lite extra. Den förstnämnda återfinns även i en engelskspråkig version (Furytale), vilket även gäller för L’heure que le temps va figer som på engelska fått titeln On my fate.
Det här är en platta som är bra nu och som dessutom har potential att växa ytterligare eftersom jag upptäcker nya saker vid varje genomlyssning. Trés bien, mes amis!
Jonas Andersson
