The art of *hit music?
The Pusher ”The art of hit music” (Virgin/EMI)
The Pusher är en svensk kvartett bestående av Pontus Karlsson på trummor, Jakke Erixson på sång och bas, Karl-Ola Solem på gitarr, samt John Hårleman på keyboards.
Deras debutsingel “Blinded By The Dark” gick in på den Svenska iTuneslistans förstaplats tidigare i år. Sommaren 2011 fick The Pusher även äran att agera förband här på den svenska Västkusten (Göteborg, Varberg, Grebbestad) i samband med Europes och Takidas gemensamma tältturné!
Vid konserten i Grebbestad fick jag personligen uppleva ett positivt röjande på scenen där energin verkligen sprakade och svetten stänkte åt alla håll. Jag fick, trots ett dåligt tekniskt ljud vid tillfället, ändå väldigt positiva vibbar från bandet! Jag såg också ett jävlar anamma som bådade gott inför det kommande albumsläppet! Jag såg därför fram emot The Pushers debutalbum “The Art of Hit Music” med ett stort intresse!
Albumet kom, och jag lyssnade… Men… någonting är fel!
Det känns nästan som en helt annan grupp! Var är röjet, energin och svetten? Den musikaliska energiinjektion Pusher med sina svettindränkta linnen har helt plötsligt förvandlats till något som skulle kunna vara en digital kostymprodukt med vattenkammat hår, sidbena, och knivskarpa pressveck på byxorna! Det tuffa och skitiga soundet har helt plötsligt blivit någon sorts tam och plastig schlagerpop! Gitarren hörs nästan inte alls eftersom den är nedskruvad i mixningen till förmån för keyboarden! Det rockiga har blivit poppigt, det poppiga har blivit sliskigt och det som var bra live, har blivit mindre bra på skiva! En stor besvikelse med andra ord!
Nästan allt som jag uppskattade under uppträdandet i Grebbestad i somras är som bortblåst! Allt är så tillrättalagt, välansat och polerat så att det bara blir segt och tråkigt! Överproducerat är nog det rätta ordet!
Målgruppen för skivan är nog mest tonårstjejer eller något likande, och jag tror knappast att denna skiva tilltalar speciellt många i åldersgruppen över 25 år! Jag själv tillhör definitivt inte den aktuella målgruppen, det inser jag ju!
Jag vill verkligen inte såga dessa albumdebutanter och tror nog att man med sin produkt kanske även kan få till några hits hos den yngre publiken! Men inför kommande skivsläpp så bör man nog bli lite skitigare och råare i sin musikaliska attityd! För denna välpolerade och perfekta musik tröttnar man nästan omgående på! Med mera ös och tyngre rockriff så skulle man åtminstone i mina öron bli till det bättre!
Det finns några acceptabla spår på skivan och fyra av låtarna (”Blinded by the dark”, ”Blow me and run”, Fallen soldier” samt ”Deadlocked space”) ligger någonstans i landet mellan ganska hyfsat och bra! Men fyra låtar av elva möjliga är inte godkänt i min värld!
”The art of hit music” or “The art of shit music” is the question? Svaret från mig blir en tvåa!
Roger Skoog
