Mer glöd än eld
Takida ”The burning heart” (Universal)
Efter de två singelsläppen ”Haven Stay” och ”Was It I?” tidigare i sommar så har Ångebandet Takida äntligen släppt sin fullängdare – “The Burning Heart”, vilket är gruppens fjärde album sedan debuten med ”… Make You breath” 2006.
Takida bildades i Ånge 1999 av medlemmar från de lokala grupperna, Sinatra och Blowball, vilket mynnade ut i en ny konstellation som man kallade för Tender, men när man nästkommande år släppte sin första demo-cd (femspårskivan ”Old”) hade man ändrat namnet till Takida. Ett namn som tydligen härstammar från en karaktär i en japansk animerad filmserie!
Takida är nog mest kända för megasuccén ”Curly Sue” för några år sedan, en låt som även fanns med på det storsäljande albumet ”Bury The Lies”! Stora framgångar kan dock vara svåra att upprepa, men Takida har alltid, oavsett graden av mediauppmärksammade musikaliska framgångar, en stor klunga av trogna fans vid sin sida och på sin Facebook-sida börjar man nu närma sig 100 000-strecket av fans som gillar gruppen och deras musik!
Men som kontrast till detta, så tycker stora delar av den svenska kritikerkåren väldigt illa om gruppen Takida! Formuleringar och uttryck som ”lättmjölksgrunge, Nickelbackkopior, tråkig melodirock och radioterrorister” är ju bara några få av de okvädesord man har öst över Takida på nätet i samband med att den nya skivan skulle komma ut den 27 juli. Problemet bottnar nog på något sätt i att Takida alltid låter som Takida, och det ska man ju få göra, och det går nog även att utveckla musiken inom formen av det tidigare utstakade Takida-konceptet! Tyvärr spelar det nog ingen roll vad man än gör för att utvecklas eller förändras, ingen förändring kommer att göra allt bra igen – och då kan man ju lika väl köra vidare på den redan inslagna vägen. Det är ju trots allt sin publik och sina fans man spelar för, inte musikskribenterna!
Men nu tillbaka till det nya albumet: ”The Burning Heart”! Om man med endast några få utvalda ord skulle försöka förklara hur detta album låter, så skulle man lite elakt och mycket grovt förenklat, kunna säga följande:
Gillade man de tre tidigare Takida-albumen, ja då gillar man även detta nya album! Gillade man däremot inte Takidas tidigare album, då gillar man inte heller detta album!
Visst finns det skillnader mellan enskilda låtar och albumen, men man hör ju direkt släktskapet mellan den nya skivan och de tidigare albumen ”The Darker Instinct” från 2009, respektive ”Bury The Lies” från 2007. Men trots att albumen låter väldigt lika, är de trots detta väldigt olika som enskilda helheter!
Grabbarna i Takida har i alla fall själva en stor tro på sin nya skapelse och man säger bland annat i en intervju på nätet (av Philip Wallin/TT Spektra) att detta nya album kommer att sätta prägel på den kommersiella rocken en tid framöver, och i samma reportage så sägs även följande:
” – Vi producerar skivan själva, därför är det första gången vi kan vara riktigt kaxiga och säga att vi har gjort någonting bra, säger sångaren Robert Pettersson (..) – Det är en hitskiva med mörka texter. Vi hade sexton låtar och det gjorde ont att ta ned det på tolv. Men det är tolv hits, och att köra allihop på samma skiva är vårt sätt att vara konstnärliga, säger Robert Pettersson”.
Men ett album med tolv hitlåtar är det ju INTE, det kan man nog säga omgående efter en första genomlyssning! Bästa låtar på detta nya albumet är enligt eget mitt tycke – ”Haven Stay”, Willov and Dead”, ”Fire Away”, The Artist”, ”It’s My Life” och ”You Learn”. Övriga sex låtar på albumet är inte dåliga på något sätt, men det är ju svårt att gilla allting lika mycket!
Det hela låter väldigt tillrättalagt, välpolerat och är helt enkelt strömlinjeformad radiorock kompletterat med några radiorockballader, och allting låter som normal Takida-rock, enligt standardformulären 1:a, 1:b och 1:c, (eller något liknande)! Radiorock, eller kommersiell radiorock är faktiskt en bra benämning på denna produkt! Men skivan kräver dock några lyssningar innan den sätter sig på allvar och på köpet växer även de olika musikaliska alstren hos den aktive lyssnaren! Godkänt med plus i kanten är det sammantagna omdömet efter ett tiotal genomlyssningar av albumet, men skivan kräver ett aktivt lyssnande för bästa resultat!
Det musikaliska hjärtat hos ett äkta Takida-fan kommer säkerligen att flamma upp rejält av detta album! Men hos oss övriga kommer det bara att ryka och osa litegrann, för även om det trots allt hettar till ibland, så tar sig elden inte riktigt, men ett glödande hjärta är inte heller fy skam!
Roger Skoog
