Coverdale kan fortfarande svinga mikrofonstativet
- Whitesnake ”Forevermore” (Frontiers/Cosmos)
Release 25 mars
Brittiske David Coverdale är en av de främsta ambassadörerna när det kommer till melodiös bluesbaserad hårdrock och vid det här laget en grundmurad ikon till sångare. Vore det inte för Robert Plant (Led Zeppelin) eller Paul Rodgers (Free, Bad Company) skulle man även utan större tvekan kunna påstå att Coverdale är den störste och mest stilbildande av alla klassiska hårdrocksångare som haft rötterna stadigt förankrade i bluesmyllan.
Efter att under en sejour avlöst Ian Gillan i Deep Purple bildade Coverdale mot andra hälften av 1970-talet Whitesnake – ett band som på många sätt huvudsakligen är ett likhetstecken med frontmannen Coverdale själv eftersom övriga medlemmar kommit och gått under åren och endast David har bestått samt varit den obestridde ledaren. Sin rent kommersiella peak fick Whitesnake under andra hälften av 1980-talet med den radioorienterade mångmiljonsäljande skivan 1987, sedan dalade det när grungen gjorde intåg vid 1990-talets inbrott. För ett par år sedan körde Coverdale igång Whitesnake med en nytändning i och med energistinna albumet Good To Be Bad (2008) och man spelade bl.a. på Sweden Rock Festival detta år. Nu är Whitesnake tillbaka med ytterligare en platta i samma nyinspirerade anda: Forevermore.
Forevermore rockar tämligen bra och tar utan några blygsamheter vid ungefär där förra plattan Good To Be Bad placerade sig. Det är välproducerat och snyggt rakt igenom. Den musikaliska kraften finns och hårdrockräven Coverdale visar åter att han är en storstilad och värdig veteran som kan sina saker. Samtidigt finns det en viss kylighet i ljudbilden som väl har att göra med dagens moderna digitala inspelningstekniker, men som får mig att längta tillbaka lite till ett mera gammaldags och varmare produktionssound. Låtarna tenderar också att dra åt ett lätt slentrianmässigt håll när det kommer till texter och musik och refrängmelodierna saknar de forna dagarnas extra skärpa och lyft. Men den här ormen har ändå kvar sitt giftiga bett i de allra bästa stunderna på plattan.
Lyssna på: ”Love Will Set You Free”, ”Easier Said Than Done”, ”One Of These Days”.
Henric Ahlgren
