PJ Harvey som en sanningssägande moder Brittannia
Jag är förälskad i Polly Jean Harvey. Jag har följt hennes karriär sporadiskt , men varje gång jag stannar upp och ger hennes musik lite tid kan jag inte låta bli att bli störtförälskad i denna egensinniga, superkreativa, tjusiga, intelligenta brittiska. (En kille måste ju få drömma lite också, eller?) Förförra plattan White Chalk (2007) var magnifik i sin avskalade utformning där PJ Harvey ackompanjerade sig själv med ett piano och frambringade stämningar som stundtals förde tankarna till någon gotisk engelsk 1800-talsroman. Nya plattan Let England Shake har en politisk ansats, med suggestiva litanior om världsläget och det brittiska imperiets förfall parat med ett tema kring Englands deltagande i blodiga krig under historien – där PJ Harvey tar rollen som en sanningssägande landsmoder. Det här är musik med ett allvarsamt uppdrag. Och frågan är om inte Let England Shake är PJ Harveys magnum opus och slutliga mästerverk? Jag sätter i alla fall fem skivor, utan att skämmas. Detta är genuin kvalitet. Magi!
Lyssna på: ”Let England Shake”, ”This Glorious Land”, ”In Dark Places”.
Henric Ahlgren