Välformulerat och poetiskt
- Carl-Johan Vallgren ”Nattbok” (Metronome/Warner)
På en liten scen i Karlstad inför en hänförd publik konstaterade Carl-Johan Vallgren tidigt på kvällen att den här novemberkvällen kommer att bli mörk och tung på många sätt. Han syftade inte bara på den höstmörka vägg som tonade upp sig utanför fönstret på Café August, utan också på sitt nya album Nattbok som han framförde i stort sett i sin helhet denna kväll.
Men vi fick också stifta bekantskap med en makalös skicklig estradör, vars fyndiga svarthumoristiska mellansnack skulle få de flesta av alla svenska så kallade stå-upp-komiker att byta yrkesbana. Han var också en betydligt bättre sångare än vad jag hade väntat; som kunde bära fram sina egna långa episka texter om utanförskap, ond bråd död och egendomliga drömsekvenser.
Carl-Johan Vallgren har också förmågan att få till bra melodier som hjälper till att lyfta fram texten. Inledande Bortom Den Stora Bron är en historia som fortsätter att engagera när låten är slut. Man sitter och funderar på hur det gick sen, på hur många sätt historien kunde ha slutat. Berättelse I En Park, Drömsekvens Kl. 03.42, Jag Vet vem Som Gjorde Det och tio minuter långa En Hälsning från En Pojke (Ukraina 1941) berättar historier mellan mardröm och verklighet. Historier som kunde vara filmsekvenser eller noveller. Carl-Johan Vallgren är kanske mest känd som författare och är texterna är verkligen välformulerade, ordrika och poetiska. Melodierna är lätta att ta till sig och tenderar ibland att likna både Lundell och Peter Le Marcs bästa.
Vill du inte ta dig an Nattbok tycker jag att du hugger tag i hans romaner Den oändliga kärlekshistorien och Kunzelman vs. Kunzelman. Rekommenderas varmt på alla sätt.
Bengt Berglind
