Fortfarande steget före
- Dimmu Borgir ”Abrahadabra” (Nuclear Blast/Warner)
År 1993 skrevs black metal-historia i och med bildandet av Dimmu Borgir. Allt sedan dess har bandet hela tiden varit steget före dom andra i genren. Nya given Abrahadabra (fyndig titel!) är sannerligen inget undantag. Symfoniskt och progressivt är vad som står på menyn och norskarna bjuder på ett smörgåsbord av black metal.
DB har sedan senaste skivan ”tappat” två viktiga medlemmar, av vilka inte minst förlusten av basisten ICS Vortex och hans speciella operaliknande röst kändes tung. Men döm om min förvåning när jag efter flera genomlyssningar tycker att den här sättningen känns helt rätt.
Den här gången har en komplett symfoniorkester anlitats och det har inneburit ett kanonresultat för den symfoniska ljudbilden. Dessutom förstärker körsång flera av låtarna på ett alldeles utmärkt sätt.
Att välja ut en eller flera låtar framför andra ger jag mig inte på, för på Abrahadabra handlar det om uppemot 50 minuter utan svaga punkter.
Det är mycket nära full betygspott men det som gör att jag till slut är liiiiite återhållsam är saknaden av en episk låt, eftersom ett band av den här kalibern borde kunna fixa till ett långt och smaskigt mästerverk till monsterlåt.
Hur DB ska kunna toppa Abrahadabra förstår jag bara inte, så för min del är jag jättenöjd om dom fortsätter på den här nivån. Tack och bock!
Magnus Bergström
