DLK varför då?
Ja vad fan ska man säga om det här nu igen då? DLK ytterligare en gång – jag sågade ju mer eller mindre sönder EP:n som kom i höstas. Nu kommer fullängdaren och den går i samma stuk som föregående EP och allt som bandet gjort tidigare också för den delen. Så känner igen sig gör man. Flashbacks till tidigt 90-tal precis som vanligt.
Tyvärr har det inte blivit bättre sen i höstas, helheten har snarare blivit ännu mer urvattnat. Det finns bra låtar på plattan men det är inte många. Överlag känns det som om man har haft brist på vettiga textidéer och det leder till att det jag tycker det blir patetiskt och löjligt. Plattan är full av nödrim som får Gessles värsta nödrim att bli rena rama poesin. Men i de låtar som texterna faller på plats och har något vettigt att förmedla blir det genast bättre. För då känns det inte lika krystat och patetiskt. Man får dock ge DLK en eloge att de kan få flera av dessa totalt värdelösa texter att svänga och bli störande trallvänliga. Men det håller tyvärr inte i längden.
Lars Svantesson