Lite för lika sig själva
- Fanfarlo ”Reservoir” (Atlantic/Warner)
Fanfarlos skiva Reservoir börjar med låten I’m a Pilot och den fångar mig direkt. Den kommer inte plötsligt och slår mig med häpnad utan fångar långsamt in mig och håller mig kvar med ett mjukt grepp. I’m a Pilots klappande rytm, lena melodi och lätta toner gör tillsammans en låt som fungerar oerhört lugnande. Öppningslåten lämnar mig imponerad men det är också den enda jag kan urskilja som en egen låt när de sista tonerna av skivan klingat ut. Enhetligt? Javisst, men kanske lite för lika.
Fanfarlo är ett Londonbaserat band och detta är deras debutplatta. Det går inte att komma ifrån att den är mycket bra gjord och väldigt välspelad. Med mycket användning av körsång gör de fin mjukpop och skapar en mysig atmosfär. Dock känns det mer som att man har lyssnat på tre eller fyra upprepade låtar när man har lyssnat igenom hela skivan. Det är absolut inget fel på dem men de låter alltför lika sig själva. Det finns ändå sånger som skiljer sig från mängden, till exempel den lite snabbare låten Luna. Videon till The Walls Are Coming In på YouTube gör att helheten blir mer underhållande och jag får en känsla av att jag skulle uppskatta Fanfarlo mer om jag såg dem live.
I´m a Pilot är en sång jag kan lyssna på många gånger och om och om igen låta vagga in mig i en trygg och trivsam värld. Reservoir är en soft skiva att ha på i bakgrunden och ger ett behagligt ljud att ha i öronen. Men det är tyvärr inget jag riktigt vill lyssna till.
Rebecka Bergh
