ACHTUNG !
- Rammstein ”Liebe ist für alle da” (Universal)
”Ich hab’ mein hertz in Heidelberg verloren”. Ja, så heter den poetiska ramsan som har suttit som fastnaglad ända sedan grundskolan. Föga anade man då att Heidelberg skulle bytas ut mot en närliggande ort vid namn Ramstein. I staden Ramstein inträffade 1988 en svår flygolycka och här hämtade gruppen Rammstein sitt namn, som i princip kan översättas till murbräcka. Det är här mitt hjärta klappar nu.
”Kärlek är till för alla”. Jovisst det är sant, speciellt om man tycker om kärlek som förmedlas via industrimetall. Rammstein’s sjätte album är deras bästa någonsin. Mångfasetterat och genuint auktoritärt sprider de sina gracer i alla genrer.
Musiken är ledsen och gotisk och deras språkval anmärkningsvärt. Det tyska språket blommar ut i full frihet.Viktigare än så är att vi pratar om en östtysk dialekt som intill murens fall (1989) var separerad och okänd för det övriga Tyskland. Detta ger ytterliggare en förhöjd styrka i de lyriska omvälvningarna. En repetition av den tyska grammatiken är kanske nödvändig men å andra sidan har väl ingen glömt de objekt som styr ackusativ och dativ?
Rammstein triumferar och arbetar upp ett scenario med het ånga och eldsprutande bazookas i den inledande ”Rammlied”. Ljudvågen som sänds ut förespråkar domedagens omedelbara närhet. Vi hänförs via påfallande starka riff in i Rammstein’s värld. Ingen armerad brandvägg kan stå emot denna attack.
”Wiener Blut” är förmodligen det mest skrämmande melodin som någonsin har skrivits (och då menar jag alla kategorier). Här väcks associationer med den grymma verkligheten. Idag är ingen oberörd av de hemskheter som föregår ute i stora världen och här hamnar man direkt in i de dunkla katakomberna där ingen vill vara. De kalla kårarna som rinner längs ryggraden vill aldrig sluta. Frågan är om inte grymheterna i den värld vi lever i ändå har kommit ikapp Rammstein’s kontroversiella attityd som förespråkats sedan 90-talet. Verkligheten överträffar dikten.
Den mest kända titeln på skivan är ”Pussy”. Den kan anses som tramsig , klumpig och rent av provokativ men vad gör väl det. Ett så taktfast och medryckande epos är svårt att lämna oberört. Detta är enda spåret där tyskan uppblandas med engelska, men det sätter bara en humoristisk prägel på helheten. För övrigt får man gratulera de anhängare som har haft möjlighet att införskaffa den specialutgivna CD:n med metallboxen och alla dess tillbehör (hmmm….). Mycket nöje.
Det finns även ballader om än efter Rammstein’s koncept. ”Ich tu dir weh” som skapar eftertänksamhet och min favorit ”Fruhling in Paris”. En anekdot där Till Lindemann fraserar sin stämma så att även små franska ord får plats.
Att avnjuta en konsert med Rammstein hade förmodligen varit den ultimata upplevelsen. Ljudmattan, de pyrotekniska effekterna och det kraftfulla språket hade definitivt framkallat en masshypnos där det hade varit angenämt att närvara men desto svårare att kontrollera. Jag hade dock aldrig släpp iväg mina egna barn på konserten. Däremot hade jag inte tvekat en sekund att gå själv.
Angela Merkel, Michael Schumacher, Franz Beckenbauer – Lyd mitt råd. Lås in era barn. Rammstein är tillbaka och dom kan vara i en stad nära er. ”Alles verloren -Rammstein bliebt unvermeidliches da”.
Thomas Claesson
