En trevlig överraskning
Porcupine Tree "The incident" (Roadrunner/Bonnier Amigo)
Tidigare har progressiv rock/metall inte varit min pryl, direkt. Eller inte alls, för att tala klarspråk. Genesis…Rush…Yes…… NO! Thanks, but…! För mig har genren varit synonym med låtar som aldrig vill sluta trots att de borde ha gjort det för länge sen, instrumental onani och en attityd ungefär ”Pretentiös? Jag?!”. Kort sagt: jag har skytt det som gonne, pesten och svininfluensan sammanbakade. Men OK. Jag får väl krypa till korset nu då. Kapitulera. Slänga in handduken. Åtminstone i viss mån….
Porcupine Tree kommer från England, spelar progressiv rock med vissa inslag av metall och släpper 16 september sitt tionde studioalbum, en dubbel betitlad The Incident. Det är långt (förvånad någon?). Det är ett konceptalbum (fortfarande förvånad??). Men framför allt är det faktiskt bra.
I Porcupine Tree är det sångaren och gitarristen Steven Wilson som skriver de flesta låtarna som inte sällan är ganska intrikat byggda med flera tempoväxlingar och ett flertal skilda uttryck. Texterna är ofta mycket filosofiska, ibland på gränsen till psykedeliska.
Konceptet denna gång rör sig om saker och tings början och slut. Titeln The Incident skall enligt utsago syfta på en händelse, liten eller stor, som plötsligt inträffar och kanske först efteråt inser vi att den avgjort våra liv. Ett slags brytpunkt, alltså. Detta tema upptar hela första skivan, vilket inte tycks ha varit meningen från början. Projektet växte från en tänkt dryg halvtimma till att bli hela 55 minuter långt. Detta spill av kreativitet resulterade även i skiva två som är av ep-längd och där inget av spåren har med The Incident att göra. Sistnämnda är den som faller mig mest i smaken. Spår värda en särskild omnämning är den intensiva Drawing The Line och Time Flies som klockar in på 11 minuter och är något av temats nav. Steven Wilson har även producerat.
Mats Johansson
