Ett magiskt pophantverk
- Salem Al Fakir ”Astronaut” (Virgin/EMI)
Kommer du ihåg hur lång en tråkig lektion var när du gick i skolan? För mig var de flesta lektioner olidligt långa. Värst var dubbeltimma i tyska. Dubbeltimma!! Var det inte olagligt med barnaga? Å, andra sidan, det fanns en raketlektion; musik. Tvivlar fortfarande på att den var 40 minuter. Den bara försvann. Och där har vi en formel; tråkigt = lång tid, roligt = kort tid. Det finns bara en sak som bryter den formeln; en riktigt bra platta. Då stannar nämligen tiden.
Det är exakt vad som händer när jag lyssnar på Salems senaste platta, Astronaut. Vilket hantverk. Den börjar med ”Cold Shower”, glimrande poplåt, allt ligger där det skall, inga instrument spelar i mun på varandra, stark. I titelspåret, som följer, blir det bara bättre. Det är lekfullt, det är vackert, det är melankoliskt, det är, hm, ”karatebra”! (fritt översatt; precis hur bra som helst).
Det fortsätter sedan hagla guldkorn, ta t.ex. ”It’s only you”, där både text och musik fullständigt harmoniserar. Hör och lär alla ”wanna-be-a-låtskrivare”. När sedan låten ”Roxy” kommer är jag övertygad att jag är tillbaka i det bästa av det sena 70-talet. Media får sig några väl valda sanningar serverade i ”Bluest Eyes”. En briljant detalj som är lätt att missa med vår käre Salem är hans teatraliska ådra. Sättet han sjunger ordet ”star” i ”Twelve Fingers”, det är sååå klockrent, låten och trovärdigheten djupnar. Hör och lär alla ”wanna-be-a-famous-låtskrivare”. När ”Purple Lady” kommer tvivlar jag på att tiden någonsin kommer att starta igen. Sa jag att han producerat hela plattan helt själv? Hör och lär alla ”wanna-be-a-rich-and-famous-låtskrivare”.
Så har du 40 minuter över av ditt liv kan du välja mellan följande alternativ: åka till solen fram och tillbaka i ljusets hastighet 5 gånger, ta en lektion i tyska, springa en mil i väldigt snabbt tempo eller låta tiden stanna och försvinna in i detta magiska pophantverk. I denna del av galaxen kallas den ”Astronaut” och medan jag funderar på betyget, kommer plattans näst sista låt; ”One Of The Others”. Jag blir helt enkelt ”karateglad”, rycks med i det banalt sköna svänget och skriver ”FEM”. Tack, Salem al Fakir. Tack för årets första femma från mig och för att du stannade tiden en stund.
Hasse Carlsson
