Sofia prövar sina låtskrivar-vingar
Om det handlade om att bedöma Sofias röst så skulle det bara kunna bli ett betyg, en femma. Hon sjunger överjordiskt vackert och det kan omöjligt undgå någon. Men nu är det ett album det gäller här… Jag älskade ”Svarta ballader”, hennes andra skiva. Där tolkar hon Dan Anderssons dikter på ett svindlande vis. Även om jag inte hade läst mig till det; skulle jag vara säker på att det serverades D.A-dikter till frukost i det Karlssonska hemmet på söder. Det är med en självklarhet man bara får av åratals intag hon tar sig an texterna till låtarna på ”Svarta ballader”.
Men nu till ”Söder om kärleken”, hennes fjärde album. Öppningsspåret, ”Om du var här” lovar gott. Även ”Smält mig till glöd”, ”Andra sidan”, och särskilt, ”Dina händer – Göteborg”, uppfyller med råge detta löfte. Då vill jag klämma till med ”gåshudsklyshan”, så bra är det. Men jag stöter egentligen på patrull redan vid andra spåret, ”Skärmarbrink”. Det är möjligt att problemet ligger mest hos mig själv, men jag har väldigt svårt för när det blir så där överdrivet folkmusik-hurtigt… Jag ser folkdräkter, knätofsar och folk i just nämnda folkdräkter som krokar arm och gör ”spontana” tjoho-utrop, och det filas på felan, och någon säger: -Ta mig sjuttsingen vad bra han blåser i sin flöjt! Kort sagt, det blir för mycket för mig. Även ”Dadgad” och ”Visa från kåkbrinken” tangerar gränsen för vad jag tål.
Vad som dock är viktigt med denna fantastiska sångfågels senaste alster, är att hon på allvar prövar sina låtskrivar-vingar. Enligt hemsidan så står Sofia för allt material sånär som på en text av Andreas Mattson och en komposition av Roger Tallroth. Jag hoppas innerligt att hon fortsätter skriva egna låtar, och framför allt att hon tar hand om sin ljuva stämma och fortsätter skämma bort oss med den.
Olle Nilsson
*Trevlig Midsommar!*