Archive for the ‘Jazz’Category

Lite mer åt det renodlade pophållet

Jamie Cullum "The Pursuit" (Decca/Universal)
Jamie Cullum ”The Pursuit” (Decca/Universal)

betyg382

Englands manliga och yngre motsvarighet till kanadensiska jazzpianist-sångerskan Diana Krall, dvs Jamie Cullum kommer med ett nytt studioalbum – The Pursuit, som är det femte i ordningen. Cullum slog igenom stort 2003 med plattan Twentysomething och mottogs då som ett nytt jazzunderbarn och en slags Georgie Fame för 2000-talet. Genombrottsalbumet blev också den mest säljande skivan av en engelsk artist med jazzetikett i landets musikhistoria.

Genremässigt har Cullum dock sedan dess hamnat i lite av ett ingenmansland, då han kanske inte är tillräckligt jazz för jazzpuristerna och inte tillräckligt pop för popkonnässörerna. På nya plattan har Cullum dragit än lite mer åt det renodlade pophållet. Bl.a. gör Cullum en cover på Rihannas ”Don’t Stop the Music”, dock med ett inte så lyckat slutresultat. Bättre går det med den egna pigga kompositionen ”I´m All Over It” som nästan känns som om den skulle kunna ha varit en popklassiker från 60-talet och det här är också det starkaste kortet i leken på plattan.

Henric Ahlgren

Tags:

19

11 2009

Stilla och suggestivt

Jeanette Lindström "Attitude & orbit control" (Diesel/Playground)
Jeanette Lindström ”Attitude & orbit control” (Diesel/Playground)

betyg476                                      Release: 21 okt

”En gammal själ i en ung sångerskas kropp”, har Quincy Jones yttrat om hennes röst. Inget dåligt betyg från en av jazzens stora.

På nya albumet Attitude & Orbit Control står självfallet Jeanette Lindströms smått unika, mogna och fina uttryck i centrum och uppbackas av mycket följsamt och bra, men sparsmakat och ibland på gränsen till minimalt komp. Producerat har Jeanette Lindström gjort själv tillsammans med Magnus Öström från EST, som även trakterar trummor plus mycket mera på plattan. Legenden Robert Wyatt gästar på fem av spåren med trumpet och karaktärsrik sång. Rymdinfluenserna är påtagliga i såväl text som musik och lär ha inspirerats av ett besök på Rymdbolaget i Solna. En titel som Spacewalk talar för sig själv. De sfäriska, långsamma och tankeväckande musikaliska passagerna är många och skänker påtaglig närvaro.

We would är en stilla, suggestiv jazzkomposition där Lindströms röst verkligen kommer till sin rätt. Skivans verkliga höjdpunkt är Blue Room Yellow Tree som Jeanette Lindström inleder a capella en vers, sen följer piano och därpå övriga instrument. Oerhört vackert spår där alla inblandade briljerar. All we have is now är en cover på Flaming Lips låt som enkel och mycket fin popballad. Det är också fallet med skivan som helhet: närmandet till popen har ökat väsentligt jämfört med Jeanette Lindströms tidigare alster, vilket i och för sig inte försämrar kvalitén i det hon och bandet åstadkommer. Flaming Lips-spåret är enda covern. I övrigt består plattan av egenhändigt skrivet material.

Mats Johansson

Tags:

21

10 2009

Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen [2 recensioner]

Ebba Forsberg "Ta Min Vals" (Eboth/Bonnier Amigo)
”Ta Min Vals” Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen (Eboth/Bonnier Amigo)

betyg519 Tomas Ingemarsson  betyg469 Henric Ahlgren

Det fanns en person som jag beundrade mycket och som jag kallade min stigfinnare. Han försåg mig, och massor av andra musikintresserade svenskar med mängder av fina tips om musiker och plattor som han tyckte man borde kolla upp. Han var en mästare på att sätta sina tankar på pränt, han hade ett eldigt, samtidigt innerligt och mycket varmt sätt att skriva om det han gillade, man blev alltid intresserad.

Tyvärr fick jag aldrig träffa denne musikälskande skåning som lyssnade till namnet Lennart Persson. Lennart lämnade oss alltför tidigt i våras ensamma med all musik. Det känns fortfarande väldigt tomt, och jag har ingen stigfinnare längre. Lennart var den som i någon text någon gång för länge sedan, talade om en fantastisk svensk sångerska vid namnet Ebba Forsberg som inte fick missas. Vad gällde mig missade jag inget Lennart skrev om, så ej heller denna underbara svenska röst.

Att ge sig på en skattkista som tillhör Leonard Cohen gör man sällan eller aldrig ostraffat utan att få kritik. Här vågar sig då Ebba Forsberg ut på en vandring i herr Cohens galleri av fantastiska låtar med suveräna texter, och det med att försöka sjunga det hela på svenska.

Hur lyckas man med detta? Man får först välja ett antal låtar som kan fungera, sedan sätter man Mikael Wiehe i arbete med att få till texter på svenska. Sedan ska man försöka få till en känsla av något eget. Alltså något som inte blir ännu en i raden av menigslösa coverplattor, som är alltför likt originaltappningen.

Detta är ingen lätt uppgift som sagt, men utan att våga kan man aldrig vinna.

Jag vill nu bara säga -Ebba jag tar din vals, jag slukar den med hull och hår, jag är omtumlad och glad, för jag hade inte ens i min vildaste fantasi trott att det kunde bli så här bra. Underbara omarbetningar av texterna till svenska av Mikael Wiehe som verkligen kan få fram en otroligt djup och fin bild, och det med ett språk som är så mycket ordfattigare än engelskan. En produktion så perfekt, så i samklang med låtarna och sången, och med otroligt väl framförda toner från de musiker som hörs på plattan i form av, Ola Gustavsson (gitarrer), Jerker Odelholm (bas), Christer Karlsson (klaviatur), Klas Jervfors (blås) & Andreas Dahlbäck (trummor).

Och så Ebba då förstås, denna fantastiska äkta och utlämnande röst, där man får en känsla av övergivenhet och samtidigt en inre styrka, så beslutsam att ta sig fram att inget kan stoppa den. Jag får här höra versioner som överträffar originalen och det tack vara denna övertygande människas röst. Jag har aldrig hört en bättre version av låten ”Hallelujah” och hon har tagit ”valsen” till en högre dimension.

Detta kan mycket väl vara den bästa coverplatta jag någonsin hört, definitivt den bästa omarbetad till ett annat språk än originalet. När jag nu sitter här i min ensamhet och läser i häftet till skivan –Till minnet av Lennart Persson och för 5:e gången i rad tryckt på repeatknappen utbrister jag -Hallelujah! Ebba, jag tar din vals. Plötsligen ser jag Lennart framför mig i sin himmel där han sitter med höjd tumme och ler.

Tomas Ingemarsson

Musikveteranen Ebba Forsberg kommer här med sitt fjärde album i eget namn, som tillika också är en samling med svenskspråkiga tolkningar av Leonard Cohens låtskatt: Ta min vals – Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen.

Inspirerad av Cohens konsert förra sommaren på Sofiero slott i Helsingborg, väcktes ett beslut hos Forsberg om att slutligen göra tolkningar av Cohen. Till sin hjälp tog Forsberg Mikael Wiehe och tillsamman har de jobbat fram översättningarna till de 10 sånger som Forsberg valt ut. Wiehe och Forsberg jobbade för övrigt tidigare tillsammans på ett liknande projekt där de tolkade Bob Dylans låtar, vilket utmynnade i plattan Dylan på svenska (2007).

Få är mer rätt än Forsberg att tolka Cohen på svenska – de två har en lågmäld innerlig ton och ett slags liknande trovärdigt ärligt musikaliskt credo som gemensamma beröringspunkter. Att Forsberg har tagit Wiehe till hjälp är heller inget att klaga på, denne är förstås en mästare i sig och har varit behjälplig med att arbeta fram lyhörda översättningar, som sig bör.

Det är en ganska avskalad och sparsmakad produktion. Några av låtarna har dock också blåsarrangemang som drar åt Balkanhållet. Men det är hela tiden Forsbergs känsliga och distinkta röst som är bärande och står i fokus.

Det man möjligtvis kan föra en kreativ diskussion kring är valet av låtar som inte kommer med några stora överraskningar, de flesta av sångerna är de mest cementerade i Cohens kanon som t.ex. ”Halleluja”, ”Take This Waltz”, ”Sisters of Mercy” m.fl.

Ta min vals – Ebba Forsberg sjunger Leonard Cohen är en samling svenska tolkningar värdiga originalupphovsmannen – Cohen denne vår tids populärmusikaliska nestor som på måndagen den 21 september fyllde 75 år. Gratulationer och tack för många fina stunder!

Henric Ahlgren

* Klicka på skivomslaget ovan för att komma till Ebba Forsbergs hemsida *

Tags:

24

09 2009

Bra klass rakt igenom

Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet (Blue Note/EMI)
Magnus Carlson & The Moon Ray Quintet (Blue Note/EMI)

betyg465

En av Sveriges absolut schysstaste röster inom popen ger sig in på Jazzens hemmaplan och varför inte, detta har man ju funderat över en och annan gång faktiskt. Nu har det då blivit verklighet och tillsammans med några av våra skickligaste jazzmusiker såsom Goran Kajfes som också har producerat plattan och stått för arrangemanget har man fått till en riktigt trevlig platta.

Man har här valt att inte enkom köra standard jazznummer utan också valt flera intressanta låtar som omarbetats för detta ändamål. Bland dessa kan nämnas Paul Wellers ”You Do Something To Me” samt The Zombies ”Time of the season”.

Förutom tidigare nämnde Kajfes lirar också saxofonisten Per ”Ruskträsk” Johansson, bassisten Peter Forss, pianisten Carl Bagge samt trummisen Lars Skoglund i denna ensemble kallad ”The Moon Ray Quintet” och det låter som väntat väldigt bra. Plattan gästas också av organisten Robert Östlund och El Perro Del Mar.

Jag såg dem i somras på Stockholm Jazz Fest och förstod då att detta kunde bli riktigt bra, fantastiska musiker som detta är, låter det väldigt bra live och det har de också tagit med sig till studion genom en bra produktion av Kajfes.

Jag tycker att skivan håller bra klass rakt igenom och är väl värd att lyssnas på, så vad väntar ni på gott folk iväg till närmsta skivbutik och inhandla…ehhh närmaste dator kanske man får skriva i dagens läge när man numera mest handlar på nätet. I vilket fall ge denna Jazzpsykadeliska r´n´b platta en rejäl lyssning.

Tomas Ingemarsson

Tags:

18

09 2009

Vackert och värdigt

Allen Toussaint "Bright Mississippi" (Nonesuch/Warner)
Allen Toussaint ”The Bright Mississippi” (Nonesuch/Warner)

betyg51

Några heta septemberdagar 1997 var jag i New Orleans med min pappa. Vi spisade livejazz på anrika Preservation Hall och sydstatskäk på krogarna i French Quarter. Även om den inte hela tiden var i synfältet kändes alltid närvaron av the Mighty Mississippi. New Orleans är väl sig inte riktigt likt efter Katrina, men jag skulle gärna åka dit igen. Allen Toussaint, drygt 70 bast, producent, musiker, kompositör och levande legend inom rythm´n´blues-scenen i New Orleans, tar mig tillbaka.

22 april släpps albumet The Bright Mississippi som är en ren hyllning till jazzens New Orleans och inspelat helt och hållet live under en fyra dagars sejour i studio. Tillsammans med inom jazzen namnkunniga musiker som Nicholas Payton (trumpet), Don Byron (klarinett) och Joshua Redman (saxofon) tolkar Toussaint (piano) jazzstandards sen tidigare odödliggjorda av Armstrong, Bechet med flera storheter och gör det så in i vassen vackert, fräscht och värdigt. Jag vet att det är en klyscha, men skall du köpa en enda jazzskiva i ditt liv så….

Mats Johansson

Tags:

21

04 2009