Flink keyboardist utan begränsningar
Jordan Rudess ”Wired for madness” (Mascot Label Group/Warner)
Inte för att Jordan (eller rättare sagt skivbolaget) behöver framhålla gästartisterna på en skiva av en artist som står stabilt på egna ben. Men det går förstås inte att blunda för att Marco Minnemann, James LaBrie, Vinnie Moore, Joe Bonamassa och John Petrucci är namn som får det att vattnas i mungiporna hos musikälskare med smak för extra allt.
Fusion, symfonisk rock, jazz, space rock, en gnutta Dream Theater och mitt i all instrumental bonanza läggs ytterligare ett lager; sång av Jordan Rudess! Och banne mig om inte karln har en riktigt behaglig ”pratsångröst” som lämpar sig väl för mellantempopartier. James LaBrie behöver dock inte vara orolig över att bli av med jobbet som sångare i Dream Theater till Jordan, den saken är klar.
Det är både modigt och smart att börja Wired for madness med titellåtens två delar, som klockar in på 11:49 respektive 22:40. Modigt på grund av låtlängderna och smart för att det gallrar agnarna från vetet vad gäller lyssnarskaran.
För övrigt är skivans bästa låt den längre delen av titellåten. Tänk Dream Theater, Liquid Tension Experiment och Devin Townsend på steroider! Den enskilt häftigaste lyssnarupplevelsen på hela skivan är dock det jazziga partiet strax före mitten av den kortare titellåten.
En sak löper som en röd tråd från första till sista sekunden; Jordans lekfullhet och att han uppenbarligen inte har brytt sig om begränsningar utan har låtit så många idéer som möjligt vara med och leka – ofta samtidigt.
Ibland går musiken helt över mitt huvud – de inblandade är ju trots allt ”musikprofessorer” – men betydligt oftare träffar musiken rakt i mitt hjärta och/eller hjärna.
På minuskontot hamnar att det emellanåt är lite väl mycket blippbloppande syntljud, som i Drop Twist och Perpetual Shine, och då kryper det i mig en aning… Som tur är så har ändå Jordans flinka fingrar förmågan att hålla lyssnarintresset uppe.
Wired for madness är så långt ifrån bakgrundsskval som det går att komma – enligt min mening det största av plus.
Magnus Bergström
