Uppdraget slutfört
Styx ”The Mission” (Universal)
Bakom en dimridå av villospår, hemlighetsmakeri och vita lögner släpper plötsligt Styx sitt femtonde album utan den minsta tillstymmelse till förvarning. Efter fjorton år av evigt turnerande med dryga hundratalet föreställningar per år och ett oförtrutet nötande av den gamla låtlistan händer det som knappast någon vågat hoppas på – en ny skiva och dessutom en förbaskat bra sådan.
Likt de gnistrande ädelstenarna från slutet av 70-talet varav ’The Grand Illusion’ hade den högsta karaten bidrar ’The Mission’ till att en gång för alla försegla konvolutet. Drömmen om en bemannad resa till Mars står på spel. År 2033 går raketen till väders och nedräkningen har startat. De fjorton grundläggande stegen för en lyckad tripp finns noggrant dokumenterade i Styx’s reseplanering.
Sångaren/gitarristen Tommy Shaw – som själv verkar ha befunnit sig i en tidskapsel utan att åldrats – är upphovsman till den bärande idén om en resa ut i det stora okända och det till de övriga fem bandmedlemmarnas stora förtjusning. Chicagos söner öppnar också givetvis med ”Overture”. Något annat är inte tänkbart när raketen står på startplattan och de heta ångorna fyllda av förväntningar väller ut efter sidorna.
Inte ens den forne ledargestalten Dennis De Young saknas nämnvärt. Keybordet och sången axlas galant av Lawrence Gowan och ”Trouble At The Big Show” är ett tecken som verifierar det så gott som något. James JY Youngs gitarrunderstöd kopplat till en intergalaktisk Wah-Wah pedal ger den totala tillfredställelsen.
”Radio Silence” frambringar den ofattbara tomheten som bara finns i rymden. Ett S.O.S. som inte når fram. En känsla av hopplöshet. Förödande men ändå så vackert. ”Gone,Gone,Gone” rumlar om i hårdrockens tecken bland närgångna meteoriter. ”Red Storm” förverkligar den ultimata progressiva upplevelsen.
Styx har med The Mission skapat ett scenario där lyssnaren kan resa till den stora röda planeten. I fantasin eller för den utvalde i verkligheten mot oändligheten för evigt. Att sätta ner fötterna på Mars är ett stort steg för mänskligheten. Bara Matt Damon vet hur det känns.
Thomas Claesson
